Vad händer just nu?

Jag tittar på klockan och uppskattar att bussen till jobbet kommer om 30 minuter. Sedan trevar min blick över högra axeln och mot sängen där gårdagens partyutstyrsel (underställ á la Afterski) ligger och skräpar på en obäddad bädd. Jag har en tom chipsskål bredvid mig och ute i vardagsrummet står en urdrucken temugg. Det är bara lite te kvar. Uppskattningsvis två klunkar av beskt, kallt te. Och så ligger det pengar överallt! Pund och pence i varenda ficka på varenda jacka, byxa och kofta som kom med hem från sportlovets London-resa. Det ser kort sagt för jävligt ut. Jag måste rensa i garderoben men framför allt i byrån så att den färdigvikta, renstrukna tvätten som ligger i min fåtölj kan stoppas ned utan att se ut som ett modernt konstverk när det ska bäras nästa gång.

Jag går istället nedför trappan med smutstvätt i min högra hand och tights som ratades igår kväll i min vänstra. Går in i tvättstugan och pressar ned smutsvätten i tvättkorgen så som jag tvingas göra med mina tröjor i byrån för närvarande. Sedan går jag in i föräldrarnas klädkammare och sträcker mig efter lådan som står högst upp på hyllan. Det ligger skidkläder i den, skidkläder som inte används längre. I min ologiska hjärna gör jag upp en plan att ta ned den låda som tår underst för då når jag sedan den som är överst. Men istället fick jag den mittersta lådan i huvudet och högerhanden vrids till ett märkligt läge och jag dunsar ned på golvet med tre lådor liggandes ovanpå mig. Vad göra nu?, tänker jag. Jag kan resa mig upp och skynda till bussen så att jobbet är avklarat för dagen. Eller så kan jag stanna kvar här ett tag, under lådor med tights, skidglasögon, bomullströjor, mössor och vantar som jag trodde var borttappade. Jag kan ligga här ett tag, tänkte jag.

Men det kan jag inte. För jag har jobb att göra. Jag ska åka till jobbet, och jag ska skriva loggbok och det vore bra om jag tog reda på vad det är vi gör i Staden & framtiden just nu. Men så tassar hon in; Hedwig. Hon brukar aldrig gå in i tvättstugan, jag tror att hon är rädd för tvättmaskinen eftersom den låter för mycket. Men hon pressar ändå en blöt nos och okammat skägg mot mitt öra och sätter sig bredvid mitt huvud. På det här viset berättar hon att det jag ska göra nu är att gå ut med henne så att hon kan trycka ner ansiktet i snön och jaga harar. Jag reser mig upp och hon springer glatt ut till hallen och skuttar på bakbenen. Hade hon inte varit vertikalt handikappad och saknat tummar hade hon själv tagit ned sitt koppel och tagit på sig det. Men evolutionen har inte varit så vänlig gentemot hundar ännu.

Det slår mig när jag lyfte upp lådorna igen att det här med husdjur, och då speciellt hundar, är ganska märkligt. Hedwig kom ju bara in i mitt liv. Visserligen efter mycket tjat på föräldrarna. Men nu är hon här och har varit det i fyra år. Hon ligger i min säng när hon är ensam hemma, leker med sina gosedjur och äter när jag ger henne mat. Hon gör inte så mycket annat. Hundar förmår ju inte att göra någonting annat för de är ju rutindjur och djur framför allt. Hedwig kommer att fortsätta göra detta till den sorgsna dagen då hon inte ens förmår att fortsätta. Det är så tillfälligt, en gäst i mitt liv. Och så började mitt inre register att fladdra, sådär precis innan för öronen ni vet.

Blandat med minnesbilder hör jag min hjärna fråga: vad räknas? Vad är tillfälligt? Vad är viktigt? Var jag en tillfällig gäst i Jonas Gardells liv när jag såg hans föreställning med liknande namn? Ja, jag måste ha varit det. Kanske inte ens det för han såg mig aldrig, han kommer ju inte att komma ihåg mig. Var söstra mis kompis Mathias Havedahl en tillfällig gäst i Maria Qvarfordts liv när han var hennes elev? Minns han henne? Klart han gör! Han frågar ju om henne varenda gång vi ses, han frågar om allt som hör Donner till. Minns Maria honom då? Hon gjorde det första dagen i skolan för två och ett halvt år sedan men jag vet inte om hon gör det nu. Jag vill inte att alla människor på skolan bara ska försvinna när vi inte tillåts vara kvar där längre. Men spelar det någon roll vad som händer i framtiden? Jag är ju där nu! Om jag nu ska vara en gäst så kan jag ju ta för mig av plockmaten, dansgolvet och gratisdrickat så länge jag har chansen eller hur?

Men då ser jag två minnen framför mig. Den ena från ett samtal med en god vän som berättar att han är intresserad av en tjej. Jag säger att han ska satsa! Men han skakar på huvudet och berättar att hon ändå ska utomlands snart och att hon kommer att stanna där. Men jag vill ändå att han ska satsa för det är väl vad man gör om man gillar någon. Han fnyser och säger att han vet väl vad han gör. Satsar han så kommer hon falla för honom och inte tänker han ställa upp på ett långdistansförhållande.

I min andra minnesbild står vi och dansar på Rio Rios dansgolv och hans intresse står och dansar lite längre bort. Plötsligt gör hon en häftig rörelse och han suckar bredvid mig. Hon driver honom till vansinne när hon gör så, han vill verkligen ha henne. Jag förstår fortfarande inte varför han inte gör något åt saken, om så ens för stunden. Det är ju så enkelt och jag demonstrerar det genom att dra med honom fram till henne och sedan diskret dra mig ifrån de två. För honom spelar det ändå bara roll om det gäller framtiden, han är inte intresserad av just nu.

Men jag är nog det. Tror jag. Framtiden måste vänta ett tag. Min vän sa under kvällen att han är en förtappad person. Jag drev med honom och svarade "Förtappad eller kanske bara tappad?". För jag är nog tappad någonstans mellan framtiden och just nu. jag vet inte vad som är just nu längre. Är det min obäddade säng eller min oskrivna uppsats? Jag vet inte men det spelar nog ingen roll just nu. För just nu står min tillfälliga gäst i mitt liv och knuffar mitt ben med sin nos och vill gå ut. Jag ser henne och kommer aldrig att glömma henne.

Vi ses inom en snar framtid

Puss och kram
/// Er tillfälliga wannabe-kulturtant Karin

ett litet sportlovsboktips

på en bok jag själv inte läst :) , men som jag skall läsa idag.

IAN MCEWAN På Chesil Beach Den är inte särskilt tjock & det skall vara en
alldeles underbar historia.

Kanske skriver jag bara tomma ord här nu. Ingen kanske läser ändå. Förhoppningsvis gör ni det. Vi kanske kan ha denna blogg som en liten ge varandra bra tips på böcker jag läser nu blogg. bara för nöjes skull? det skulle jag tycka var jätteroligt. för jag hoppas att ni alla fortsätter att läsa litteratur. i alla former. ofta & gärna mycket. för visst är det underbart att dyka ner i en härlig berättelse & efteråt när man har läst klart den är man fylld av nya erfarenheter, tankar & mänsklig rikedom.

mq

Svinalängorna

"Jag märkte att jag lärde mig ljud och sekunder utantill. Jag kunde minnas varje gest som gavs ifrån sig en doft, varje öga som undvek min blick. ... Jag klarade mig med mindre och mindre, men jag tyckte det var märkligt att mammor och pappor fick dricka så mycket sprit när deras barn gick i skolan och skötte sina läxor.

Jag undrade vem som skulle leva länge till.
Det kändes som at hela min längd fick plats i en gaständare, som kunde eldas upp i små doser när mamma och pappa tände sina hemrullade cigaretter.

Jag brann lika vackert som ett tomtebloss.
Jag brann nog lika vackert som en glödlampa som just gått sönder.
Poff!"


//Emi

Filmtips

Nu är det filmfestival-säsong och gala-säsong och jag tänkte tipsa om en film jag såg igår som är väldigt charmig och fin. Den heter "Lars and the real girl" och Ryan Gosling spelar huvudrollen. Det var han som spelade huvudrollen i vår allas snyftafavorit "The Notebook". Filmnörden inom mig förutspår att han kommer att vara en frekvent favorit bland framtida nomineringar. Han är en väldigt bra skådespelare. Här är trailern för filmen:



Innan ni får en massa idéer vill jag berätta att filmen inte är ett dugg sexuell eller pervers. Den handlar om en ensam kille som har jobbigt med andra människor. Väldigt söt och charmerande. Lågbudget i och för sig men det gör den inte sämre.

Puss och kram///
Er wannabe-filmrecensent och wannabe-kulturtant Karin