Det var en kort bok, på dryga 200 sidor, och de var fyllda med olycka och avsky. Missförstå mig rätt, boken var helt fantastiskt bra. Jag började att avsky Hélénes mor lika mycket som Héléne gjorde. Började blir sur på hennes spelande far (en person Héléne inte hade förmåga att ogilla). Den är fylld med passion, den där passionen som är så igenkännande i böcker från förra seklet. Karaktärerna är impulsiva, passionerade och egocentriska. De hävdar att de blir förälskade, en slags förälskelse som för oss år 2010 är helt otänkbar. Det finns ju inget djup i den, ingen kamratskap. Bara en känsla om att DU ska vara med MIG. Héléne ifrågasätter denna kärlek. Som när hon förför sin mammas älskare för att hämnas på henne.
"Du lät mig kyssa dig!" säger han.
Hélénes svar:
"Ja, men vad har det och göra med kärlek?"
/// Er wannabe-Don Juan och wannabe-kulturtant Karin
Ps. Har redan plockat upp en ny bok. Denna gång är det Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar