Stiligt

Vilken stil
- några stilistiska granskningsförsök
Ur Singoalla av Viktor Rydberg och ur Hemsöborna av August Strindberg

Singoalla:
Romantiken märks tydligt, redan i början av texten, då den inleds med "Men vilken är den skepnad, som uppstiger i det bleka månljuset och med sin tysta närvaro hotar de älskade?". Det naturdyrkande och romantiska återfinns i texten. Även det faktum att Assim i texten förlorar mot den blonde göten Erland efter att denne kastat sitt vapen "efter nordisk sed" känns väldigt typiskt för romantiken. Detta anknyter nämligen till romantiseringen av hemlandet och dess seder, det egna folket och så vidare.
Språket är väldigt beskrivande och fascinationen för människokroppen märks tydligt när det i texten beskrivs hur de bägge männen går mot varandra, lyfter sina armar, trycker sina bröst mot varandra med mera. Beskrivningarna läggs in så att man som läsare ställer sig på götens sida, det svenska, rätta, starka.
Även det poetiska framkommer i texten genom hur den är skriven, speciellt i förhållande till naturen och människan. Viga språng, ljust månljus, muskler som spänns, allt skrivs väldigt poetiskt och framställer både natur och människa som det vackra. Orden är värdeladdade så att man som läsare ska få den ståndpunkt författaren avser att man som läsare skall få.
Språket karaktärerna emellan känns väldigt högtidligt speciellt i slutet av texten där dialogen mellan Singoalla och Erland i dagsläget nästan skulle kunna uppfattas som ironisk eller till och med som ett skämt.
Meningarna varierar i längd, men när de väl är långa är de uppdelade med kommatecken, vilket gör att meningarna inte blir orimligt långa.
Det förekommer många adjektiv och alla substantiv beskrivs i detalj, det förekommer knappt något substantiv utan ett adjektiv innan. Det är inte direkt någon ordklass som dominerar hela texten, utan det förekommer en relativt bra variation. Detta gör att texten känns enkel att förstå, den lämnar inte jättestora utrymmen för egentolkning utan budskapet känns ganska rakt på.
Texten ger intryck av att kunna vara ett klassiskt drama snarare än en roman, på grund av vad vi kommit fram till innan. Korta, snabba beskrivningar, klart tydligt budskap och samtidigt det högtidliga språket bidrar till detta. Även på grund av det pretantiösa, lite överdrivna i själva handlingen och de i detalj beskrivande adjektiven.
Vad gäller stilistiska figurer finner vi antiteser ("Den blonde göten har kastat den mörke främlingen"), perifras/omskrivning (""...hade vandrat i tjugosex somrar, oräknat de två, hans moder burit honom på sin rygg" = omskrivning för att tala om hans ålder) etc.

Hemsöborna
Denna text känns väldigt realism, på grund av de vanliga människorna, dialektala dialogerna(mycket slang i talet) och beskrivningen av en vardagssituation. Att en av karaktärerna i slutet av texten beskrivs som "Tilltyglad i ansiktet, smutsig, blodig" känns även det väldigt realistiskt, en återspegling av mannen så som han verkligen såg ut. Inte förskönad, bara ärlig.
Vad gäller språket, förekommer mycket talspråk i dialogerna och de innehåller mycket slang och dialektalt tal, exempel: "- Va ä det för ena markvadiga svin...". Det är inte bara dialogerna som innahåller ett vardagligt språk utan hela texten genomsyras av vardagliga ord såsom "röck", "grövre" och "dynghögen".
Texten känns inte poetisk någonstans, utan snarare av ironisk karaktär genom de långa meningarna då karaktärerna görs till åtlöje på ett väldigt uppenbart sätt.
Meningarna är väldigt långa med långa bisatser. Beskrivningarna är målande och i texten finner vi många metaforer, bland annat när spelmännen beskrivs som "den tungbröstade harmonikan" och "den lättfotade fiolen" istället för som de människor de är.
Det används mycket bildspråk i texten och i kombination med de målande beskrivningarna ger det en tydlig och realistisk bild av händelsen som utspelar sig. Bildspråket används flitigare än beskrivande adjektiv.

Avslutande jämförelse
Båda texterna är väldigt tidstypiska och enkla att analysera rent stiltypiskt. Eftersom båda texterna är väldigt typiska för sin tid och de litterära strömningarna skiljer sig mycket från varandra, är de även skrivna väldigt olika även om de berör samma motiv - en uppgörelse.

Over and out /Marina, Felix och Frida