Häpnad!

Jag tänkte precis skriva ett inlägg om att jag härmed kapar bloggen och tänker göra den till ett Mekka av all form av Karin-info. Ack så jag häpnar när vår allas MQ redan utfört den hjärt-lungräddning bloggen krävt så länge. Så därför blir det en liten verklighetscheck med er wannabe-kulturtant.

Jobbar tillsammans med min vapendragare Emilie som funktionär på Way Out West och ska snart dit för mitt sista pass. Kommer att befinna mig några hundra meter från Lily Allen men utan chans att se henne. Ibland är livet surt men jobbet surare. Jag hann däremot dansa lite till Robyn, Lykke Li, Röyksopp, Kleerup och Doktor Alban igår som befann sig på samma scen. Men efter tio timmars jobb, fyra timmars sömn, ett mål mat och smågräl med pojkvän lockade inte tanken på Glasvegas, Röyksopp och alla andra band senare på kvällen så jag drog mig hemåt och dog i tolv timmar under täcket. Vaknar upp med en förkylning och skakiga händer, trycker i mig en maffig lördagsfrukost och bestämmer mig för att Victor minsann bör höra av sig till MIG, för jag tänker då iiiiiinteeee se skymten av honom förrän jag har lugnat ner mig. Något som är ganska svårt eftersom SP3A:s studentfoto hänger som ett krucifix ovanför mitt skrivbord.

Jag kan däremot tänka mig att byta dator till bok och då blir det den väldigt- i brist av bättre ord- braiga boken Ers majestäts olycklige Kurt om Haijby-affären. Min älskade farbror lånade ut den till mig när jag hälsade på i gnällbältet senast.

Mycket kärlek önskar jag er alla. Jag hänger kvar här ett tag till

/// Er wannabe-kulturtant och wannabe-rätt Karin