mmmm....vilken härlig litterär atmosfär det är här inne på stundenmitfelix.
lektionen förra veckan ägnades åt att se ett UR program om de olika läsperspektiven.ännu en genomgång av de olika lästeorierna. allt för att ni skall bli så beläsa som det bara är möjligt. efter programmet poppades det popcorn & det var sedan dags fr litteratursamtal II kring Kärlekens historia. temat för dagens diskussion är LIVET. vi utgick under hela diskussionen , i mångt och mycket, från de existentiella frågor som florerar i romanen.
tills nästa vecka är det viktigt att samtliga har nedtecknat ett flertal olika intressanta infallsvinklar att belysa, diskutera, ventilera och analysera inför torsdagens lektion. så med andra ord kom väl förberedda inför det sista litteratursamtalet kring kärlekens historia vi kommer ägna större delen av nästa lektion till detta. vi kommer även att påbörja hjalmar söderbergs doktor glas
väl mött ärade litteraturstudenter.
måndag 29 september 2008
söndag 28 september 2008
”ORD FÖR ALLT” ?
”Bruno, min gamle trogne vän. Jag har inte beskrivit dig tillräckligt noga. Räcker det att säga att du är obeskrivlig? Nej. Det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls. Det mjuka vita håret svävar lätt omkring din skalle som en maskrosboll man blåst lite på. Många gånger har jag haft lust att blåsa på ditt huvud, Bruno, och önska mig något. Det är bara en sista smula god ton som hindrar mig.”
Det stora. Det största. Störstaste STÖRSTA. Må det vara; Kärlek. Kan hända; Rädsla. Hat eller Längtan. Det – som vuxit ur & förbi språket. Det – bortom orden. Hur ser våra försök, till att beskriva Det, ut? Jo, som Leos.
När någonting är oss övermäktigt väljer vi att kompensera vår otillräcklighet med det lilla.
Det är en _______ känsla att sakna ord. Vad brukar Du göra åt Dina tomrum?
Ge upp?
Efter sitt drygt femtio år långa uppehåll från skrivandet hittar Leo, efter en hjärtattack, ny motivation;
”Jag gjorde det enbart för min egen skull, inte för någon annans, och det var det som var skillnaden. Det spelade ingen roll om jag kunde finna orden eller ej, och dessutom visste jag att det skulle bli omöjligt att hitta de rätta. Och eftersom jag accepterade att det som jag en gång hade trott var möjligt faktiskt var omöjligt, och eftersom jag visste att jag aldrig skulle visa ett enda ord av det för någon, skrev jag en mening:”
Vår tendens till att ständigt värdera = Prestationsångest = Totalstopp
Bra eller Dåligt. Rätt eller Fel.
För mig är det en grundläggande mänsklig rättighet, men inte minst, en grundläggande mänsklighet att uttrycka sig. Därför skräms jag av tanken som Nicole Krauss gestaltar – nämligen att vi ständigt hämmar varandra och förhindrar språklig utveckling genom att mer fundera på vad som bör och inte bör sägas än vad som faktiskt behöver sägas.
Stannar vårt språk upp stagnerar även resonemang, känsloliv och tankar i och med att vi begränsas till vissa föreställda ramar.
”Livet krävde ett nytt språk.”
Leo och Bruno spenderar eftermiddagar av Tystnad. Barndomens ord är som främlingar för dem.
Nya förutsättningar, nya möten, nya vyer, nya tider innebär nya tankar som kräver nya uttryckssätt. Nya ord.
Glöm Herr Sann och Fru Falsk. Blunda för Rätt och Fel.
Våga.
Skrivande verkar vara ett behov. En förutsättning för överlevnad och levnad;
”Jag försökte skriva om verkliga saker, jag ville skildra världen, för det kändes alltför ensamt att leva i en värld som inte var beskriven.”
Tystnad i all ära. Men det finns en nödvändighet i tecknandet av tanken. Av Leo och hans skapare att döma verkar vi bära på en inre strävan till förståelse för vår omvärld. Beskrivningarna är våra verktyg, till förståelsen. Orden ger meningar som senare kan användas till att föra resonemang som i sig krävs för att ens kunna tänka.
”Igår såg jag en man sparka en hund och det kände jag bakom ögonen. Jag vet inte vad man kallar det, ett ställe framför tårarna.”
Några förslag?
Sammanfattningsvis fängslas jag av författarens förmåga att få läsaren att se till det allra mest mänskliga – vårt tecknande av tankar och våra uttryckssätt.
Hur långt räcker orden?
Och när de tar slut…
finns då inte det som händer… ?
…existerar det först när vi kan sätta ord på det… ?
Skall vi ägna tid åt strävan efter beskrivningar eller hålla hårt i tomrummen – för de, är det enda, som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån oss.
Det där, som vi inte förstår oss på – är bara vårt. Undran, sökande, oro, frågor. Bara, bara mitt…
Bara svaren kan ta oss ifrån oss. Så kanske gör vi bäst i att lämna dem?
(Im)Possible? (!)
//ET
Det stora. Det största. Störstaste STÖRSTA. Må det vara; Kärlek. Kan hända; Rädsla. Hat eller Längtan. Det – som vuxit ur & förbi språket. Det – bortom orden. Hur ser våra försök, till att beskriva Det, ut? Jo, som Leos.
När någonting är oss övermäktigt väljer vi att kompensera vår otillräcklighet med det lilla.
Det är en _______ känsla att sakna ord. Vad brukar Du göra åt Dina tomrum?
Ge upp?
Efter sitt drygt femtio år långa uppehåll från skrivandet hittar Leo, efter en hjärtattack, ny motivation;
”Jag gjorde det enbart för min egen skull, inte för någon annans, och det var det som var skillnaden. Det spelade ingen roll om jag kunde finna orden eller ej, och dessutom visste jag att det skulle bli omöjligt att hitta de rätta. Och eftersom jag accepterade att det som jag en gång hade trott var möjligt faktiskt var omöjligt, och eftersom jag visste att jag aldrig skulle visa ett enda ord av det för någon, skrev jag en mening:”
Vår tendens till att ständigt värdera = Prestationsångest = Totalstopp
Bra eller Dåligt. Rätt eller Fel.
För mig är det en grundläggande mänsklig rättighet, men inte minst, en grundläggande mänsklighet att uttrycka sig. Därför skräms jag av tanken som Nicole Krauss gestaltar – nämligen att vi ständigt hämmar varandra och förhindrar språklig utveckling genom att mer fundera på vad som bör och inte bör sägas än vad som faktiskt behöver sägas.
Stannar vårt språk upp stagnerar även resonemang, känsloliv och tankar i och med att vi begränsas till vissa föreställda ramar.
”Livet krävde ett nytt språk.”
Leo och Bruno spenderar eftermiddagar av Tystnad. Barndomens ord är som främlingar för dem.
Nya förutsättningar, nya möten, nya vyer, nya tider innebär nya tankar som kräver nya uttryckssätt. Nya ord.
Glöm Herr Sann och Fru Falsk. Blunda för Rätt och Fel.
Våga.
Skrivande verkar vara ett behov. En förutsättning för överlevnad och levnad;
”Jag försökte skriva om verkliga saker, jag ville skildra världen, för det kändes alltför ensamt att leva i en värld som inte var beskriven.”
Tystnad i all ära. Men det finns en nödvändighet i tecknandet av tanken. Av Leo och hans skapare att döma verkar vi bära på en inre strävan till förståelse för vår omvärld. Beskrivningarna är våra verktyg, till förståelsen. Orden ger meningar som senare kan användas till att föra resonemang som i sig krävs för att ens kunna tänka.
”Igår såg jag en man sparka en hund och det kände jag bakom ögonen. Jag vet inte vad man kallar det, ett ställe framför tårarna.”
Några förslag?
Sammanfattningsvis fängslas jag av författarens förmåga att få läsaren att se till det allra mest mänskliga – vårt tecknande av tankar och våra uttryckssätt.
Hur långt räcker orden?
Och när de tar slut…
finns då inte det som händer… ?
…existerar det först när vi kan sätta ord på det… ?
Skall vi ägna tid åt strävan efter beskrivningar eller hålla hårt i tomrummen – för de, är det enda, som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån oss.
Det där, som vi inte förstår oss på – är bara vårt. Undran, sökande, oro, frågor. Bara, bara mitt…
Bara svaren kan ta oss ifrån oss. Så kanske gör vi bäst i att lämna dem?
(Im)Possible? (!)
//ET
man är väll ändå tillsist sin egen..?
"Det spelade igen roll att ingen någonsin skulle lägga märke till det. Det räckte med att jag visste" (s.185)
Är det inte väldigt ofta så att man gör saker och ting för andras skull..? Gör man något vill man att någon ska se det man gjort.. har man klippt sig vill man att folk ska se det, har man köpt någon nytt vill man att folk ska se det.. har man gjort något speciellt vill man att någon ska se det.. lägga märke till det.. bli sedd..
behöver det vara så, att man gör allt för att någon ska lägga märke till det?
kan man inte göra det bara för sig själv? man kan må bra av det också, kanske bättre..? vad ska det egentligen spela för roll vad andra tycker om hur man är och vad man gör, så länge man inte skadar någon annan?
som citatet säger, ibland kanske det räcker med att bara en själv vet.. så kan man må bra av det ändå :)
bara en liten tanke :) ..
-Marina
Är det inte väldigt ofta så att man gör saker och ting för andras skull..? Gör man något vill man att någon ska se det man gjort.. har man klippt sig vill man att folk ska se det, har man köpt någon nytt vill man att folk ska se det.. har man gjort något speciellt vill man att någon ska se det.. lägga märke till det.. bli sedd..
behöver det vara så, att man gör allt för att någon ska lägga märke till det?
kan man inte göra det bara för sig själv? man kan må bra av det också, kanske bättre..? vad ska det egentligen spela för roll vad andra tycker om hur man är och vad man gör, så länge man inte skadar någon annan?
som citatet säger, ibland kanske det räcker med att bara en själv vet.. så kan man må bra av det ändå :)
bara en liten tanke :) ..
-Marina
Tankar om rädsla, en viss rädsla
När jag läste de sista raderna på sidan 191 i Kärlekens Historia (svenska versionen av boken), under rubriken "1. KONSTEN ATT GÖRA UPP EN ELD UTAN TÄNDSTICKOR", träffas jag särskilt av slutet på den sista meningen där det står:
"... för jag ville inte förlora henne innan jag ens hade börjat leta."
Jag känner själv igen mig i denna tanke på olika sätt och jag vet inte om jag tolkar den likadant som er andra, men jag tycker citatet berör en viss typ av rädsla. En rädsla om att det hopp man byggt upp inför någonting helt ska raseras och krossas. För visst tänker vi ofta att vi hellre satsar på det vi "vet" att vi kommer att lyckas med, än på någon av de kanske större utmaningarna som det finns en viss risk att vi misslyckas med? Åtminstonde jag känner ibland samma typ av rädsla som beskrivs i citatet ovan, att jag plötsligt slås av tanken att jag eventuellt inte kommer lyckas med det jag överväger att försöka klara av.
Just den tanken tror jag kan hindra många människor från att verkligen VÅGA försöka och VÅGA ta risken att misslyckas. Därför får även detta citat mig att tänka någonting som är lite utav en filosofi för mig: "hellre försöka och misslyckas, än att inte försöka alls!". Dessutom är det faktiskt så, att jag hellre ångrar någonting jag gjort och ändå vågat prova, än någonting jag egentligen ville men aldrig vågade prova...
Tänkvärt, kamrater?!
<3 FRIDA
"... för jag ville inte förlora henne innan jag ens hade börjat leta."
Jag känner själv igen mig i denna tanke på olika sätt och jag vet inte om jag tolkar den likadant som er andra, men jag tycker citatet berör en viss typ av rädsla. En rädsla om att det hopp man byggt upp inför någonting helt ska raseras och krossas. För visst tänker vi ofta att vi hellre satsar på det vi "vet" att vi kommer att lyckas med, än på någon av de kanske större utmaningarna som det finns en viss risk att vi misslyckas med? Åtminstonde jag känner ibland samma typ av rädsla som beskrivs i citatet ovan, att jag plötsligt slås av tanken att jag eventuellt inte kommer lyckas med det jag överväger att försöka klara av.
Just den tanken tror jag kan hindra många människor från att verkligen VÅGA försöka och VÅGA ta risken att misslyckas. Därför får även detta citat mig att tänka någonting som är lite utav en filosofi för mig: "hellre försöka och misslyckas, än att inte försöka alls!". Dessutom är det faktiskt så, att jag hellre ångrar någonting jag gjort och ändå vågat prova, än någonting jag egentligen ville men aldrig vågade prova...
Tänkvärt, kamrater?!
<3 FRIDA
lördag 27 september 2008
Tills man får skrivkramp..
små tankar kring några delar av kapitlet..
Avstånd från lyckan, skydd från olyckan?
"Jag kramade sidorna i mina händer, rädd att det var min hjärna som lurade mig, att de skulle vara tomma när jag tittade ner." (s.168)
Är det så? att man är rädd för att acceptera eller ta in något som gör en lycklig.. kanske till och med förnekar man det.. för att inte dra förhastade slutsatser och skapa falska förväntingar kanske? Var man okej innan och inte tog emot det som skulle göra en lycklig, skulle det ju inte heller kunna göra en olycklig..
så vad ska man egentligen göra.. alltid vara okej? eller ta emot de saker som gör en lycklig, men då också ta chansen att det kan göra en olycklig? Ska man kanske hitta ett mellanting...?
Kärleken till någon..
"Hon skällde hela nätterna och sket på golvet, men han älskade henne" (s.170)
Om man verkligen älskar någon, uppskattar man både deras bästa sidor och deras lite sämre. Men älskar dom precis som dom är, djur som människa :) är det inte så?
"I denna besvärliga stund - han låg hopkrupen på trottoaren medan Bibi svek honom genom att vara den hon var: ett djur - satt jag hemma och skrev på min skrivmaskin. Han var förkrossad då han kom hem. Samma kväll gick han tillbaka till hundgården och väntade på henne. Hon kommer tillbaka, sa jag. Men. Hon kom aldrig tillbaka. Det var två år sedan, och han går fortfarande dit och väntar." (s.171)
och ja.. förlorar man den man älskar blir man alltid lika förkrossad.. oavsett vem det är, djur som människa, älskar man någon - verkligen älskar - så kommer de aldrig någonsin att glömmas bort. Bruno gick till hundgården.. andra går till kyrkogården, eller en annan plats som var viktig i förhållande till personen i fråga.. dom finns kvar även när dom är borta..
så, ja, ska man ta till sig lyckan av att älska någon och ta risken att bli olycklig.. eller ska man inte ta den chansen? och kanske bli olycklig av sin ensamhet..?
"Jag trodde vi slogs om något mer än hennes kärlek, sa han.
Nu var det min tur att titta ut genom fönstret.
Vad är mer än hennes kärlek? frågade jag." (s.189)
ja.. för vad är mer än att älskas av den man älskar?
Kalla mig smörig men, vad övervinner kärleken, egentligen?
Vår okännedom om människor omkring oss..
"Det tandlösa underbarnet Frankies otroliga och fantastiska äventyr, sa hon och flinade. Jag måste behärska lusten att slå henne i huvudet med min galosch. Hon gick för att hämta boken från barnavdelningen. Jag hejdade henne inte. Istället dog jag en smula." (s.175)
Hur mycket vet vi om andras liv och känslor? Att Leo just fick reda på att han inte var en känd författare och att det han precis föreställt sig, det som just gjort honom lycklig, togs bort från honom.. känslan av att han kommer att dö ensam och bortglömd kom tillbaka och... biblotikarien flinar..
visst hade hon väll ingen aning om det, men.. vi borde egentligen tänka på hur vi behandlar ökända människor.. de är ju faktiskt okända för oss, vi vet ingenting om dem..
det som händer dem kommer att såra.. men, behöver vi förvärra det?
och åter igen, ska man ta till sig lyckan coh riskera olycka? Eller ska man skjuta ifrån sig lyckan, för att kanske lyckas skydda sig från olyckan?
Långt inlägg som ingen kommer att orka läsa men ja.. det är några tankar kring delar av texten.. läs det ni vill och skippa resten :)
ha de bra kulturfolk :)
-Marina
Avstånd från lyckan, skydd från olyckan?
"Jag kramade sidorna i mina händer, rädd att det var min hjärna som lurade mig, att de skulle vara tomma när jag tittade ner." (s.168)
Är det så? att man är rädd för att acceptera eller ta in något som gör en lycklig.. kanske till och med förnekar man det.. för att inte dra förhastade slutsatser och skapa falska förväntingar kanske? Var man okej innan och inte tog emot det som skulle göra en lycklig, skulle det ju inte heller kunna göra en olycklig..
så vad ska man egentligen göra.. alltid vara okej? eller ta emot de saker som gör en lycklig, men då också ta chansen att det kan göra en olycklig? Ska man kanske hitta ett mellanting...?
Kärleken till någon..
"Hon skällde hela nätterna och sket på golvet, men han älskade henne" (s.170)
Om man verkligen älskar någon, uppskattar man både deras bästa sidor och deras lite sämre. Men älskar dom precis som dom är, djur som människa :) är det inte så?
"I denna besvärliga stund - han låg hopkrupen på trottoaren medan Bibi svek honom genom att vara den hon var: ett djur - satt jag hemma och skrev på min skrivmaskin. Han var förkrossad då han kom hem. Samma kväll gick han tillbaka till hundgården och väntade på henne. Hon kommer tillbaka, sa jag. Men. Hon kom aldrig tillbaka. Det var två år sedan, och han går fortfarande dit och väntar." (s.171)
och ja.. förlorar man den man älskar blir man alltid lika förkrossad.. oavsett vem det är, djur som människa, älskar man någon - verkligen älskar - så kommer de aldrig någonsin att glömmas bort. Bruno gick till hundgården.. andra går till kyrkogården, eller en annan plats som var viktig i förhållande till personen i fråga.. dom finns kvar även när dom är borta..
så, ja, ska man ta till sig lyckan av att älska någon och ta risken att bli olycklig.. eller ska man inte ta den chansen? och kanske bli olycklig av sin ensamhet..?
"Jag trodde vi slogs om något mer än hennes kärlek, sa han.
Nu var det min tur att titta ut genom fönstret.
Vad är mer än hennes kärlek? frågade jag." (s.189)
ja.. för vad är mer än att älskas av den man älskar?
Kalla mig smörig men, vad övervinner kärleken, egentligen?
Vår okännedom om människor omkring oss..
"Det tandlösa underbarnet Frankies otroliga och fantastiska äventyr, sa hon och flinade. Jag måste behärska lusten att slå henne i huvudet med min galosch. Hon gick för att hämta boken från barnavdelningen. Jag hejdade henne inte. Istället dog jag en smula." (s.175)
Hur mycket vet vi om andras liv och känslor? Att Leo just fick reda på att han inte var en känd författare och att det han precis föreställt sig, det som just gjort honom lycklig, togs bort från honom.. känslan av att han kommer att dö ensam och bortglömd kom tillbaka och... biblotikarien flinar..
visst hade hon väll ingen aning om det, men.. vi borde egentligen tänka på hur vi behandlar ökända människor.. de är ju faktiskt okända för oss, vi vet ingenting om dem..
det som händer dem kommer att såra.. men, behöver vi förvärra det?
och åter igen, ska man ta till sig lyckan coh riskera olycka? Eller ska man skjuta ifrån sig lyckan, för att kanske lyckas skydda sig från olyckan?
Långt inlägg som ingen kommer att orka läsa men ja.. det är några tankar kring delar av texten.. läs det ni vill och skippa resten :)
ha de bra kulturfolk :)
-Marina
Språkvarning!
Här kommer ett långt inlägg av mig. Var beredda på analys!
New York är faktiskt den region i världen med största andel judar utanför Israel. Det bor faktiskt fler judar i New York än vad det bor i Jerusalem. 12% av New Yorks befolkning hävdar vara judiska eller av judisk härkomst. (New Yorks befolkning var år 2005 ca 8,2 miljoner. You do the math!).
Som vi alla vet så är Leo en judisk flykting som bor i New York. Därför används väldigt många yiddish-uttryck i boken. Vi mötte tidigt på uttryck som tzaddik (rättfärdig person), kishkes (tarmar, inälvor), mispocheh (familj) etc. I den svenska utgåvan finns en liten ordlista på de sista sidorna vilket är förståeligt. Då undrar jag vad som står som översättning för ordet shvartzer.
På sidan 80 i den engelska utgåvan skall Leo inhandla en kostym. Följande står:
New York är faktiskt den region i världen med största andel judar utanför Israel. Det bor faktiskt fler judar i New York än vad det bor i Jerusalem. 12% av New Yorks befolkning hävdar vara judiska eller av judisk härkomst. (New Yorks befolkning var år 2005 ca 8,2 miljoner. You do the math!).
Som vi alla vet så är Leo en judisk flykting som bor i New York. Därför används väldigt många yiddish-uttryck i boken. Vi mötte tidigt på uttryck som tzaddik (rättfärdig person), kishkes (tarmar, inälvor), mispocheh (familj) etc. I den svenska utgåvan finns en liten ordlista på de sista sidorna vilket är förståeligt. Då undrar jag vad som står som översättning för ordet shvartzer.
På sidan 80 i den engelska utgåvan skall Leo inhandla en kostym. Följande står:
I fingered the material on a jacket. A giant shvartzer in a shiny beige suit an cowboy boots approached me. I thought he was going to throw me out.Följande stod på nästa sida:
I looked like a clown. The shvartzer riped aside the curtain with a smile.När jag läste detta för X antal dagar sedan gick jag igenom mitt mentala arkiv. Var hade jag hört det uttrycket förut? Jag kom på det efter några sekunder! (Klipp från 4/2 2008. Om ni inte vill se hela så spola fram till ca 2:05)
fredag 26 september 2008
Vem är man egentligen? (2)
(samma inlägg som det förra, men det blev så fult.. så nu hoppas jag det blir finare)
"'Men å andra sidan kan du alltid nöja dig med att du är till hälften engelska och till hälften israelitiska estarsom...' 'JAG ÄR AMERIKANSKA!' skrek jag. Mor blinkade. 'Som du vill', sa hon och gick för att sätta på en kastrull vatten på spisen. Pippi som satt i ett hörn och tittade på bilderna i en tidsskrift muttrade: 'Nej, det är du inte. Du är judinna.'" (s.139)
Så ja, vem är man egentligen? Är jag min religion? Är jag det land jag levt och växt upp i? Är jag de länder min familj och släckt levt och växt upp i? Eller, vem är jag?
Det finns hur många grupper som helst man kan tillskriva sig, hur många kombinationer som helst.. och människan hittar alltid sätt att skapa nya grupper beroende på.. ja, geografiska områden, tro, politik osv. tydligen är vi så beroende av en grupptillhörighet, vi måste tillhöra flera för att.. känna gemenskap kanske? jag vet inte, men vad betyder den egentligen, grupptillhörigheten, när man inte känner tillhörighet till den själv? kan man bli tillskriven en tillhörighet? är Alma polska, engelska, ungerska, israelitiska och allt det andra hennes mamma säger? är hon judinna som hennes bror säger? eller är hon amerikanska som hon själv säger?
Den tillhörighet hon själv tillskriver sig är ju amerikanska.. men vad betyder det? vad är gemensamt för alla amerikaner mer än att de lever i samma land? Alla är ju olika ändå.. jag vet inte.. men ja.. eftersom man kan tillhöra så många samtidigt kanske man inte tillhör något alls, utan helt enkelt bara sin egen?
Jag vet inte.. det kanske blev lite flummigt det hela men ja.. det är lite sent..
- Marina
"'Men å andra sidan kan du alltid nöja dig med att du är till hälften engelska och till hälften israelitiska estarsom...' 'JAG ÄR AMERIKANSKA!' skrek jag. Mor blinkade. 'Som du vill', sa hon och gick för att sätta på en kastrull vatten på spisen. Pippi som satt i ett hörn och tittade på bilderna i en tidsskrift muttrade: 'Nej, det är du inte. Du är judinna.'" (s.139)
Så ja, vem är man egentligen? Är jag min religion? Är jag det land jag levt och växt upp i? Är jag de länder min familj och släckt levt och växt upp i? Eller, vem är jag?
Det finns hur många grupper som helst man kan tillskriva sig, hur många kombinationer som helst.. och människan hittar alltid sätt att skapa nya grupper beroende på.. ja, geografiska områden, tro, politik osv. tydligen är vi så beroende av en grupptillhörighet, vi måste tillhöra flera för att.. känna gemenskap kanske? jag vet inte, men vad betyder den egentligen, grupptillhörigheten, när man inte känner tillhörighet till den själv? kan man bli tillskriven en tillhörighet? är Alma polska, engelska, ungerska, israelitiska och allt det andra hennes mamma säger? är hon judinna som hennes bror säger? eller är hon amerikanska som hon själv säger?
Den tillhörighet hon själv tillskriver sig är ju amerikanska.. men vad betyder det? vad är gemensamt för alla amerikaner mer än att de lever i samma land? Alla är ju olika ändå.. jag vet inte.. men ja.. eftersom man kan tillhöra så många samtidigt kanske man inte tillhör något alls, utan helt enkelt bara sin egen?
Jag vet inte.. det kanske blev lite flummigt det hela men ja.. det är lite sent..
- Marina
Vem är man egentligen?
"'Men å andra sidan kan du alltid nöja dig med att du är till hälften engelska och till hälften israelitiska estarsom...' 'JAG ÄR AMERIKANSKA!' skrek jag. Mor blinkade. 'Som du vill', sa hon och gick för att sätta på en kastrull vatten på spisen. Pippi som satt i ett hörn och tittade på bilderna i en tidsskrift muttrade: 'Nej, det är du inte. Du är judinna.'"
Så ja, vem är man egentligen? Är jag min religion? Är jag det land jag levt och växt upp i? Är jag de länder min familj och släckt levt och växt upp i? Eller, vem är jag?
Det finns hur många grupper som helst man kan tillskriva sig, hur många kombinationer som helst.. och människan hittar alltid sätt att skapa nya grupper beroende på.. ja, geografiska områden, tro, politik osv. tydligen är vi så beroende av en grupptillhörighet, vi måste tillhöra flera för att.. känna gemenskap kanske? jag vet inte, men vad betyder den egentligen, grupptillhörigheten, när man inte känner tillhörighet till den själv? kan man bli tillskriven en tillhörighet? är Alma polska, engelska, ungerska, israelitiska och allt det andra hennes mamma säger? är hon judinna som hennes bror säger? eller är hon amerikanska som hon själv säger?
den tillhörighet hon själv tillskriver sig är ju amerikanska.. men vad betyder det? vad är gemensamt för alla amerikaner mer än att de lever i samma land? Alla är ju olika ändå.. jag vet inte.. men ja.. eftersom man kan tillhöra så många samtidigt kanske man inte tillhör något alls, utan helt enkelt bara sin egen?
jag vet inte.. det kanske blev lite flummigt det hela men ja.. det är lite sent..
- Marina
torsdag 25 september 2008
Aha!
När jag läser avsnitten med leo känner jag en lättnad. jag får på något sätt se min vardag ur ett annat perspektiv - jag ser mitt liv! Jag får en aha-upplevelse. om man jämför med almas texter är de mer strukturerade - precis som min vardag, skola, läxor, tv-serier, träning, mat, frukost. jag känner inte samma nyfikenhet, spänning, jag vet på något sätt vad som väntar runt hörnet, vad som kommer att stå under nästa rubrik. när jag läser leos texter är det som att öppna mig själv, att jag igentligen inte bryr mig om leos liv, utan hans texter blir på något sätt en terapi för mig, att upptäcka det som finns bakaom, skola, läxor, tv-serier,träning, mat, frukost.
/karolin
/karolin
onsdag 24 september 2008
- Lev och Lyssna, AutomatikLik!
Vi är så snabba idag. För snabba. Tror oss veta vad som komma skall och agerar utefter våra teorier och kassa sierier... Genast. Utan att ens lyssna. Vi är hela tiden flera steg fram och spyr upp förutfattade meningar. De luktar illa och om vi inte ser upp så tror jag att mänskligheten snart kvävs. Stanna upp, lyssna och tro inte att Du vet vad någon annan skall säga.
"Bruno?
Ja?
Är det inte härligt att leva?
Nej tack. Jag vill inte köpa något."
//ET
"Bruno?
Ja?
Är det inte härligt att leva?
Nej tack. Jag vill inte köpa något."
//ET
eventuellt
Så äntligen kom jag för mig att skriva in de tre magiska orden. Stunden. Mit. Felix. Varför inte tidigare frågar man sig?
Nå, det är dolt även för mig. Men nu iallfall:
För det första, till skillnad från de flesta så tycker inte jag så väldigt mycket om boken. Och eftersom vi åtnjuter freedom of speech i detta vårt avlånga land så skäms jag inte över att säga detta inför er kära kurskamrater. Jag rörs ej av den. Och därför hade jag aningens svårt att finna ett citat, värdigt att skrivas ned. Jag vill inte missleda er till att tro att jag är en människa som tycker att det finns viktigare saker i livet än böcker, verkligen inte. Min egen anteckningsbok är fylld till bredden med citat och stycken, ibland halva kapitel från diverse underbart ljuvliga bokrar.
Men, men. Här är mitt citat. Ett småtrevligt sådant från min favoritdel av boken hittills.
Rörande vuxnas oförmåga att förstå de enklaste ting:
"Till Chanukka önskade jag mig en sovsäck. Det var rosa hjärtan på den som min mor köpte till mig, den var sydd i flanell och om det hade varit minusgrader skulle den säkert hålla mig vid liv i ungefär fem sekunder innan jag dog av förfrysning."
................
Och just det. Agnes heter jag.
Hmm
"Vi är djur som förbannats med förmågan att fundera över oss själva och samtidigt moraliska varelser som förbannats med djuriska instinkter"
Tänkte att vi ska sluta tro att vi är så bra, det kanske är okej att gö ett misstag iallafall ett....... Anisa
Tänkte att vi ska sluta tro att vi är så bra, det kanske är okej att gö ett misstag iallafall ett....... Anisa
Små glädjestunder!
"Mus heter möss i pluralis! Vilket språk! Vilken värld! Jag ville ropa ut."
Visar små flipp man kan få bara sådär i helt normala situationer av helt normala ord. (Kände igen mig) =) Anisa
Visar små flipp man kan få bara sådär i helt normala situationer av helt normala ord. (Kände igen mig) =) Anisa
måndag 22 september 2008
// Emilija
s. 105
"På natten, när det är för mörkt att vi ska kunna se, är det nödvändigt att teckna på varandras kroppar för att vi ska kunna göra oss förstådda."
Så underbart och så rätt -> handlingar betyder mer än ord.
"På natten, när det är för mörkt att vi ska kunna se, är det nödvändigt att teckna på varandras kroppar för att vi ska kunna göra oss förstådda."
Så underbart och så rätt -> handlingar betyder mer än ord.
med lite perspektiv & sånt
en liten enkel sammanfattning av förra lektionen, samt lite andra kvällsfunderingar över ditten & datten.
lektionen ägnades åt ett , i all anspråkslöshet, litteratursamtal där det dryftades än det ena än det andra. tankar om bruno. tankar om alma. leos och brunos vänskap...och lite till.
sedan var det dags att gå igenom de olika teorierna. ( finns att läsa om i läroboken s. 21-s.24 ) så att vi får en starkare teoretisk grund att förhålla oss till under våra diskussioner.
för att se hur man kan tolka en text utifrån ett feministiskt ideologiskt perspektiv spelade karin & agnes upp slutscenen i fröken julie. här kan tydligt ses den könskamp som julie genomlider och det ges även en glimt av klasskillnaden som råder mellan julie & jean.
avslutade lektionen med att ge alla en liten uppgift som gick ut på ...
att ni skulle applicera en potentiell teori på er "favvo"bok, för att träna er på hur ni kan använda er av de litterära termerna. övningen föll lite platt, men hoppas att ni ändå försöker er på att skriva en kort liten inledande text , för att testa på hur man kan skriva om ett perspektiv & sedan förhålla sig till "favvo"boken.
Exempel:
I Tillsammans är man mindre ensam kan jag tydligt urskilja ett feministiskt ideologiskt perspektiv, genom en närstudie av hur huvudpersonen ? gestaltas. I förhållande till den manlige huvudpersonen, ? , framstår hon som ett typiskt offer för sin bräcklighet.....o.sv os.v
Ja, ni förstår nog.
I övrigt rullar allt på. Jag läser sida opp och jag läser sida ner. Dricker mitt gröna youghurt & citron thé. Lär känna de knasiga karaktärerna mer och mer. Ser fram emot ännu en diskussion tillsammans med er på torsdag. På torsdag skall vi spana lite närmare på hur man kan se det samhällskritiska i litterära texter, se på ett "litteratur"program & lite annat gott i gott.
Adjö med er så länge.
"citata" på.
lektionen ägnades åt ett , i all anspråkslöshet, litteratursamtal där det dryftades än det ena än det andra. tankar om bruno. tankar om alma. leos och brunos vänskap...och lite till.
sedan var det dags att gå igenom de olika teorierna. ( finns att läsa om i läroboken s. 21-s.24 ) så att vi får en starkare teoretisk grund att förhålla oss till under våra diskussioner.
för att se hur man kan tolka en text utifrån ett feministiskt ideologiskt perspektiv spelade karin & agnes upp slutscenen i fröken julie. här kan tydligt ses den könskamp som julie genomlider och det ges även en glimt av klasskillnaden som råder mellan julie & jean.
avslutade lektionen med att ge alla en liten uppgift som gick ut på ...
att ni skulle applicera en potentiell teori på er "favvo"bok, för att träna er på hur ni kan använda er av de litterära termerna. övningen föll lite platt, men hoppas att ni ändå försöker er på att skriva en kort liten inledande text , för att testa på hur man kan skriva om ett perspektiv & sedan förhålla sig till "favvo"boken.
Exempel:
I Tillsammans är man mindre ensam kan jag tydligt urskilja ett feministiskt ideologiskt perspektiv, genom en närstudie av hur huvudpersonen ? gestaltas. I förhållande till den manlige huvudpersonen, ? , framstår hon som ett typiskt offer för sin bräcklighet.....o.sv os.v
Ja, ni förstår nog.
I övrigt rullar allt på. Jag läser sida opp och jag läser sida ner. Dricker mitt gröna youghurt & citron thé. Lär känna de knasiga karaktärerna mer och mer. Ser fram emot ännu en diskussion tillsammans med er på torsdag. På torsdag skall vi spana lite närmare på hur man kan se det samhällskritiska i litterära texter, se på ett "litteratur"program & lite annat gott i gott.
Adjö med er så länge.
"citata" på.
lördag 20 september 2008
:)
Jag kommer lite sent med mitt citat men som ni tidigare läst så är jag en otroligt upptagen människa, eller seg då.. beroende på hur man ser det ;)
Jag har iallafall hittat ett citat som jag tycker om och som jag vill dela med mitt lilla kulturfolk :)
"...för denne man trodde - och det hade han trott så långt tillbaka han kunde minnas - att en del av honom var gjord av glas. Han kunde föreställa sig hur han gjorde en felaktig rörelse så att han föll och gick sönder framför henne." (s.89-90)
Jag tycker citatet reflekterar på ett väldigt vackert sätt hur det känns när man är kär, hur man kan ha så extremt mycket nervositet i kroppen så fort man kommer i närheten av en person.. att man bara blir sådär helt svag, och skulle man göra en sak fel skulle bara allt bli fel..
citatet blir ännu finare i sin kontext, där man tidigare nämner glasåldern som en del av kärlekens historia (i utdraget ur "kärlekens historia" i boken med samma titel..=P) nja.. det blir bara sådär himla fint och bra :)
- Marina
Quote
s.80
"Only now when my son was gone did I realize how much I'd been living for him. When I woke up in the morning, it was because he existed, and when I ordered food it was bacause he existed, and when I wrote my book it was because he existed to read it."
Är det inte ofta så, att det är först när vi förlorat, eller inser att vi kommer att förlora någon/något som vi uppskattar den/det som mest?
// Emi
"Only now when my son was gone did I realize how much I'd been living for him. When I woke up in the morning, it was because he existed, and when I ordered food it was bacause he existed, and when I wrote my book it was because he existed to read it."
Är det inte ofta så, att det är först när vi förlorat, eller inser att vi kommer att förlora någon/något som vi uppskattar den/det som mest?
// Emi
torsdag 18 september 2008
Citat
från den svenska versionen s.83
"Och trots att du då var en vuxen man, kände du dig som ett övergivet barn. Och fastän din stolthetvar sårad kände du dig lika stor som din kärlek till henne. Hon var borta och allt som fanns kvar var det tomrum där du hade formats efter henne, så som ett träd formar sig efter ett staket."
jag känner att detta är ett väldigt vackert stycke, kan inte riktigt förklara varför. men känner en känsla av förvirran, av tryggehet. kombinationen får mig att falla.
karolin...
"Och trots att du då var en vuxen man, kände du dig som ett övergivet barn. Och fastän din stolthetvar sårad kände du dig lika stor som din kärlek till henne. Hon var borta och allt som fanns kvar var det tomrum där du hade formats efter henne, så som ett träd formar sig efter ett staket."
jag känner att detta är ett väldigt vackert stycke, kan inte riktigt förklara varför. men känner en känsla av förvirran, av tryggehet. kombinationen får mig att falla.
karolin...
EMILIJA SAYS
s.57 (svenne boken)
"Jag vet att det måste finnas något att lära av den här historien, men jag vet inte vad det är"
Ja vad mer kan man säga än att barndomens oskyldighet och ärlighet totalt lyser fram. Mamma försöker förklara något och man förstår inte ett ord, ändå känner det stackars barnet på sig och kan förmodligen se i sin förälders ögon, att det är något viktigt som den just sa.
"Jag vet att det måste finnas något att lära av den här historien, men jag vet inte vad det är"
Ja vad mer kan man säga än att barndomens oskyldighet och ärlighet totalt lyser fram. Mamma försöker förklara något och man förstår inte ett ord, ändå känner det stackars barnet på sig och kan förmodligen se i sin förälders ögon, att det är något viktigt som den just sa.
Långt citat
Once Uncle Julian told me how the sculptor and painter Alberto Giacometti said that sometimes just to paint a head you have to up the whole figure. To paint a leaf, you have to sacrifice the whole landscape. It might seem like you're limiting yourself at first, but after a while you realize that having a quarter-of-an-inch of something you have a better chance of holding on to a certain feeling of the universe than if you pretended to be doing the whole sky.
My mother did not choose a leaf or a head. She chose my father, and to hold on to a certain feeling, she sacrificed the world.
Så varför tilltalar det här mig? Det ligger en sådan tragik bakom vad Almas mamma gör. Alma känner sig kanske försummad för att hennes mamma så desperat håller fast vid sin relation med Almas pappa. Allt ansvar för Bird/Pippi landar ju på Alma, något jag tycker är väldigt orättvist. Det är inte Almas uppgift att berätta låtsashistorier för Bird/Pippi om hur deras pappa var, det är deras mammas uppgift.
Jag önskar er en fortsatt trevlig dag. Puss och kram!
/// Er wannabe-kulturtant och Fröken Julie: Karin
Lufsande Bruno...
God dag härliga litteraturkamrater!
För dagen hade jag tänkt delge er ett enligt eget tycke passande citat från boken vi alla älskar att läsa, "Kärlekens historia".
På sidan 37 i den svenska versionen av boken står det som följande: "När det var något som han inte hade förstått riktigt brukade han trycka på stoppknappen och spola tillbaka. DEN BEGRIPLIGA MODALITETEN HOS DET SYNLIGA: ÅTMINSTONE DET. Paus, tillbakaspolning. DEN BEGRIPLIGA MODALITETEN HOS. Paus, tillbakaspolning. DEN BEGRIPLIGA MODALITETEN. Paus, tillbakaspolning. DEN BEGRIP. När det var dags att lämna tillbaka talboken ville han låna om den. Men då hade jag fått nog av att han stoppade och spolade tillbaka så jag gick till The Wiz och skaffade en Sony Sportsman åt honom, så nu lufsar han omkring med den fäst i bältet."
Detta är ett väldigt långt citat, jag vet! Men även ett underbart sådant om ni frågar mig. Det Leo förklarar i citatet är hans vän Brunos högljudda vanor när det kommer till att lyssna på ljudböcker. Jag tycker citatet är så klockrent eftersom det beskriver deras oerhört komplexa och annorlunda relation på ett humoristiskt men samtidigt målande sätt. Jag vet inte hur ni känner, men jag kunde knappt hålla mig från skratt när jag i huvudet spelade upp scenariot som beskrivs, med orden "DEN BEGRIPLIGA MODALITETEN" ekandes i öronen. Även när bilden av Bruno, lufsandes runt med en "trendig" Sony-freestyle hängandes i bältet, bildades i mitt huvud var jag tvungen att le lite för mig själv.
Keep up the good läsning!
/FRIDA
onsdag 17 september 2008
written after eight but before breakfast
...hej
hade velat inleda med att
mina tankar är med er,
men eftersom anledningen till min frånvaro är att jag är på kurs för att träna mig på att vara fullkomligt närvarande. mindful. så får ni endast gårnattens slitna tankar nedplitade här... några ord till förfogande som gör försök till att teckna mina tankar.
Har läst och tänkt och känt.
Och slagits av tanken... att litteraturen är nog så bra övning för medveten närvaro som de meditationsövningar jag ägnar denna torsdagseftermiddag åt.
Har läst och tänkt och känt och strukit under citat. Kärlekens historia börjar likna min konfirmationsbibel och visst har de liknande saker att erbjuda. sanningar. korta. koncisa. allmängiltiga.
författaren fascinerar med sin förmåga att formulera känslor. befriande Aha-upplevelser infinner sig och än en gång påminns vi om frågan..
..om.. det kanske finns en mening med livet ändå...
... eller... ...i alla fall en möjlighet till att skapa sig sitt eget motiv
sin egen sanning...
Tack, kära Ni, för att vi kan resa tillsammans. jag brukar övertyga mig om att det skulle göra mig gott. så. jag köper, förnuftigt nog, en biljett. checkar in, lyfter men tvingas nödlanda av en eller annan landning. och så ligger mina packade väskor på hög och biljetterna klippta utan att jag någonsin kom fram. för, någonting kom emellan. igen.
ni anar inte hur många inledningar jag läst i förhållande till avslutade böcker.
kanske har min mamma rätt då hon talar om min brist på att hantera motgångar...
fast, anledningen till att jag inte läser är inte ointresse utan handlar snarare om att jag inte kan med att unna mig.
måste inte verkligheten komma först? drömmar och andra världar läggas åt sidan!.. till förmån... för?
Har inte texten till hands, hade annars gått in mer specifikt på boken. kan endast försöka väcka sömniga tankar och hoppas att gäspningarna sprider sig.
ord? mening?
...förnam som hastigast författarens sätt att beskriva tidsintervall. inte i mätbara peroder. han avsäger sig siffror... och talar om relativa premisser... det är skönt tycker jag... kan ni hitta det?? jag upskattar även användandet av pronomen. Värderar text som är ständigt "beroende på".
brrr... hade velat tala tillsammans med ljud och händer. skrift är svårt.
ännu en eloge till författarsläktet.
kraMia
hade velat inleda med att
mina tankar är med er,
men eftersom anledningen till min frånvaro är att jag är på kurs för att träna mig på att vara fullkomligt närvarande. mindful. så får ni endast gårnattens slitna tankar nedplitade här... några ord till förfogande som gör försök till att teckna mina tankar.
Har läst och tänkt och känt.
Och slagits av tanken... att litteraturen är nog så bra övning för medveten närvaro som de meditationsövningar jag ägnar denna torsdagseftermiddag åt.
Har läst och tänkt och känt och strukit under citat. Kärlekens historia börjar likna min konfirmationsbibel och visst har de liknande saker att erbjuda. sanningar. korta. koncisa. allmängiltiga.
författaren fascinerar med sin förmåga att formulera känslor. befriande Aha-upplevelser infinner sig och än en gång påminns vi om frågan..
..om.. det kanske finns en mening med livet ändå...
... eller... ...i alla fall en möjlighet till att skapa sig sitt eget motiv
sin egen sanning...
Tack, kära Ni, för att vi kan resa tillsammans. jag brukar övertyga mig om att det skulle göra mig gott. så. jag köper, förnuftigt nog, en biljett. checkar in, lyfter men tvingas nödlanda av en eller annan landning. och så ligger mina packade väskor på hög och biljetterna klippta utan att jag någonsin kom fram. för, någonting kom emellan. igen.
ni anar inte hur många inledningar jag läst i förhållande till avslutade böcker.
kanske har min mamma rätt då hon talar om min brist på att hantera motgångar...
fast, anledningen till att jag inte läser är inte ointresse utan handlar snarare om att jag inte kan med att unna mig.
måste inte verkligheten komma först? drömmar och andra världar läggas åt sidan!.. till förmån... för?
Har inte texten till hands, hade annars gått in mer specifikt på boken. kan endast försöka väcka sömniga tankar och hoppas att gäspningarna sprider sig.
ord? mening?
...förnam som hastigast författarens sätt att beskriva tidsintervall. inte i mätbara peroder. han avsäger sig siffror... och talar om relativa premisser... det är skönt tycker jag... kan ni hitta det?? jag upskattar även användandet av pronomen. Värderar text som är ständigt "beroende på".
brrr... hade velat tala tillsammans med ljud och händer. skrift är svårt.
ännu en eloge till författarsläktet.
kraMia
Quote
Från sidan 84:
"I like to think the world wasn’t ready for me, but maybe the truth is that I wasn’t ready for the world. "
//Emi
"I like to think the world wasn’t ready for me, but maybe the truth is that I wasn’t ready for the world. "
//Emi
tisdag 16 september 2008
Citat
från sidan 19;
- Marina
måndag 15 september 2008
Meningslöst inlägg :)
Hej små töntar :)
Ja vill bara meddela (xD) att jag inte lyckades få tag på boken förrän idag, med tanke på att jag är så extremt upptagen (A).. eller seg kan man också se det som :P Så nu får ja sätta igång o läsa som en liten idiot, så är jag nog snart ikapp er ;)
Egentligen ville ja la bara prova hur de fungerar med bloggen :P
och det har jag ju gjort nu xD
så ja, detta inlägget är ju bara helt meningslöst..
men de gör inget :)
Från supertönten själv
-Marina
söndag 14 september 2008
Quote
Från sidan 15:
"It's possible that some small part of me has never stopped hoping--that even now there are moments when I stand in front of the mirror, my wrinkled pischer in my hand, and belive my beauty is yet to come."
Kan känna igen mig i känslan av att en dag när jag vaknar kommer allt att vara annorlunda. Eller bara det faktum att han aldrig slutar hoppas tror jag är något som de flesta av oss bär med sig. Oavsett vad det gäller för något, så finns det alltid kvar en gnutta inom oss som vägrar ge sig av.
Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan...
//Emi
"It's possible that some small part of me has never stopped hoping--that even now there are moments when I stand in front of the mirror, my wrinkled pischer in my hand, and belive my beauty is yet to come."
Kan känna igen mig i känslan av att en dag när jag vaknar kommer allt att vara annorlunda. Eller bara det faktum att han aldrig slutar hoppas tror jag är något som de flesta av oss bär med sig. Oavsett vad det gäller för något, så finns det alltid kvar en gnutta inom oss som vägrar ge sig av.
Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan...
//Emi
Quote
Från sidan 13:
"After all, what does it mean for a man to hide one more thing when he has vanished completely?"
Raden höll sig kvar när jag fortsatte läsa...det får räcka som argument tills vidare.
//Emi
"After all, what does it mean for a man to hide one more thing when he has vanished completely?"
Raden höll sig kvar när jag fortsatte läsa...det får räcka som argument tills vidare.
//Emi
lördag 13 september 2008
CITAT
Här kommer då första citatet från sida 10 i Kärlekens Historia av Nicole Krauss:
"Jag var medveten om att tiden gick för sin egen skull"
En kort tolkning från min sida - tiden väntar inte på någon, den fortsätter att gå oavsett vad vi gör. Alltså går tiden för sin egen skull!
Ha dee / Emilija
"Jag var medveten om att tiden gick för sin egen skull"
En kort tolkning från min sida - tiden väntar inte på någon, den fortsätter att gå oavsett vad vi gör. Alltså går tiden för sin egen skull!
Ha dee / Emilija
torsdag 11 september 2008
Glömde bara!
Glömde att göra skamlös reklam!
Jag har ju ett flertal bloggar (2 stycken, snart 3) som jag tänkte att ni kanske får för er att kolla in.
Kaos Endast Skyddat Av Ett Kranium är min blogg om film och TV. Det blir ganska mycket TV och ganska mycket om samma sorts TV. Men den kommer jag snart att lägga i koma så att jag kan fokusera på min andra blogg.
Skrivkrampskamp är den litteraturbloggen jag nämnde på lektionen och det är där jag låter mina analytiska sidor försöka sig på att, tja.... analysera.
De Sju Dödssynderna: Projektet är en blogg som ännu inte kommit igång. Det är mitt och Emis projekt som ni kan kika på när vi kommer igång kring vecka 45.
Det var allt för mig ikväll. God afton! ///
Er wannabe-kulturtant Karin
Jag har ju ett flertal bloggar (2 stycken, snart 3) som jag tänkte att ni kanske får för er att kolla in.
Kaos Endast Skyddat Av Ett Kranium är min blogg om film och TV. Det blir ganska mycket TV och ganska mycket om samma sorts TV. Men den kommer jag snart att lägga i koma så att jag kan fokusera på min andra blogg.
Skrivkrampskamp är den litteraturbloggen jag nämnde på lektionen och det är där jag låter mina analytiska sidor försöka sig på att, tja.... analysera.
De Sju Dödssynderna: Projektet är en blogg som ännu inte kommit igång. Det är mitt och Emis projekt som ni kan kika på när vi kommer igång kring vecka 45.
Det var allt för mig ikväll. God afton! ///
Er wannabe-kulturtant Karin
Hejdå Sofie
Nu lägger jag Sofies Värld av Jostein Gaarder i bokhyllan igen så att jag kan fokusera på vår nya gemensamma bok. Men jag kan rekommendera den till var och en som är redo för lite existentiella problem och frågor. Det är som en lärobok om filosofi gömd i en roman; Väldigt häftig! Filmen är en av mina favoritfilmer också. Thomas Von Brömssen är med i den så man bör ju egentligen se den av ren göteborgspatriotism (ja, nu har jag hittat på ett nytt ord men min lärare i litterär gestaltning, Sara, säger att det är okej eftersom ett språk är i ständig utveckling och flyter. Om ni vill veta vad mer som flyter så bör ni läsa Sofies Värld).
Puss och kram///
Er wannabe-kulturtant Karin
Puss och kram///
Er wannabe-kulturtant Karin
jag sa ju det
att jag kommer drälla här inne titt som tätt.
skulle bara redigera vår profil.
som sagt...hoppas ni snart fyller på med era litteraturtankar.
m
skulle bara redigera vår profil.
som sagt...hoppas ni snart fyller på med era litteraturtankar.
m
har kommit underfund
med att jag kommer vara inne här en hel del. älskar bloggar. älskar att skriva. att läsa.
skriv nu på för fullt ärade studenter.
m
skriv nu på för fullt ärade studenter.
m
jag & mitt goa lilla gäng
detta är bloggen där allt kan hända. där det ventileras tankar om författarens språk, motiv, bakgrund,egna personliga åsikter, litteraturvetenskapliga perspektiv. Alla fundeingar & tankar är tillåtna i detta litteraturvetenskapliga forum som är till för oss , lärare maria qvarfordt & litteraturstudenter på donnergymnasiet i göteborg.
vad vi kommit fram till under dagens lektion är att vi skall läsa mellan 3-5 romaner under kursen. ha många närgående textsamtal , litteraturseminarium, alla skall blogga på denna blogg när man känner för det & det hela skall avslutas med en större litteraturvetenskaplig analys där det mesta skall ingå. allt från feministisk närstudie till , könsrollerna i strindbergs författarskap till en ideologikritisk granskning av ett verk.
en ständigt återkommande fråga som skall löpa genom kursen är VARFÖR läser jag detta verk? Vad kan jag lära mig av Ibsen, Kafka, Woolf, Strindberg, Khaled Hosseini, Ajvide Lindqvist, Maria Gripe, Doris Lessing och flera andra underbara författare.
kärlekens historia av nicole krauss är första boken vi skall läsa. 70 sidor tills den 18/9 s008 är bestämt. nästa vecka skall vi ha ett "fritt" seminarium där man får dryfta högt och lågt....om budskap, språket, känslan etc stryk under citat, närma er texten på ett sätt som ni aldrig gjort tidigare...
ni skall även läsa s. 21- s. 25 i litteratur & litteraturvetenskap för att få lite större inblick i de olika perspektiv man kan använda inom litteraturvetenskapen. en överskådlig inblick över den biografiska metoden, den ideologikritiska metoden, feministiska, sociologiska, psykoanalytiska , nykritiska och dekonstruktivistiska. OJ, vad många begrepp på en & samma gång. men det skall vi nog lära oss... :)
tjoho..vad skoj detta skall bli...och må väl kära litteraturvetare.
/maria
p.s jag skriver på samma sätt som dario fo i sin bok fladdermössens by . han använder en massa punkter efter vissa fraser... ha, det visste jag inte. kanske borde jag fått nobelpriset i litteratur. :)
vad vi kommit fram till under dagens lektion är att vi skall läsa mellan 3-5 romaner under kursen. ha många närgående textsamtal , litteraturseminarium, alla skall blogga på denna blogg när man känner för det & det hela skall avslutas med en större litteraturvetenskaplig analys där det mesta skall ingå. allt från feministisk närstudie till , könsrollerna i strindbergs författarskap till en ideologikritisk granskning av ett verk.
en ständigt återkommande fråga som skall löpa genom kursen är VARFÖR läser jag detta verk? Vad kan jag lära mig av Ibsen, Kafka, Woolf, Strindberg, Khaled Hosseini, Ajvide Lindqvist, Maria Gripe, Doris Lessing och flera andra underbara författare.
kärlekens historia av nicole krauss är första boken vi skall läsa. 70 sidor tills den 18/9 s008 är bestämt. nästa vecka skall vi ha ett "fritt" seminarium där man får dryfta högt och lågt....om budskap, språket, känslan etc stryk under citat, närma er texten på ett sätt som ni aldrig gjort tidigare...
ni skall även läsa s. 21- s. 25 i litteratur & litteraturvetenskap för att få lite större inblick i de olika perspektiv man kan använda inom litteraturvetenskapen. en överskådlig inblick över den biografiska metoden, den ideologikritiska metoden, feministiska, sociologiska, psykoanalytiska , nykritiska och dekonstruktivistiska. OJ, vad många begrepp på en & samma gång. men det skall vi nog lära oss... :)
tjoho..vad skoj detta skall bli...och må väl kära litteraturvetare.
/maria
p.s jag skriver på samma sätt som dario fo i sin bok fladdermössens by . han använder en massa punkter efter vissa fraser... ha, det visste jag inte. kanske borde jag fått nobelpriset i litteratur. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
