Citat

från den svenska versionen s.83

"Och trots att du då var en vuxen man, kände du dig som ett övergivet barn. Och fastän din stolthetvar sårad kände du dig lika stor som din kärlek till henne. Hon var borta och allt som fanns kvar var det tomrum där du hade formats efter henne, så som ett träd formar sig efter ett staket."

jag känner att detta är ett väldigt vackert stycke, kan inte riktigt förklara varför. men känner en känsla av förvirran, av tryggehet. kombinationen får mig att falla.

karolin...