Tankar om rädsla, en viss rädsla

När jag läste de sista raderna på sidan 191 i Kärlekens Historia (svenska versionen av boken), under rubriken "1. KONSTEN ATT GÖRA UPP EN ELD UTAN TÄNDSTICKOR", träffas jag särskilt av slutet på den sista meningen där det står:

"... för jag ville inte förlora henne innan jag ens hade börjat leta."

Jag känner själv igen mig i denna tanke på olika sätt och jag vet inte om jag tolkar den likadant som er andra, men jag tycker citatet berör en viss typ av rädsla. En rädsla om att det hopp man byggt upp inför någonting helt ska raseras och krossas. För visst tänker vi ofta att vi hellre satsar på det vi "vet" att vi kommer att lyckas med, än på någon av de kanske större utmaningarna som det finns en viss risk att vi misslyckas med? Åtminstonde jag känner ibland samma typ av rädsla som beskrivs i citatet ovan, att jag plötsligt slås av tanken att jag eventuellt inte kommer lyckas med det jag överväger att försöka klara av.

Just den tanken tror jag kan hindra många människor från att verkligen VÅGA försöka och VÅGA ta risken att misslyckas. Därför får även detta citat mig att tänka någonting som är lite utav en filosofi för mig: "hellre försöka och misslyckas, än att inte försöka alls!". Dessutom är det faktiskt så, att jag hellre ångrar någonting jag gjort och ändå vågat prova, än någonting jag egentligen ville men aldrig vågade prova...

Tänkvärt, kamrater?!

<3 FRIDA