Språkvarning!

Här kommer ett långt inlägg av mig. Var beredda på analys!

New York är faktiskt den region i världen med största andel judar utanför Israel. Det bor faktiskt fler judar i New York än vad det bor i Jerusalem. 12% av New Yorks befolkning hävdar vara judiska eller av judisk härkomst. (New Yorks befolkning var år 2005 ca 8,2 miljoner. You do the math!).

Som vi alla vet så är Leo en judisk flykting som bor i New York. Därför används väldigt många yiddish-uttryck i boken. Vi mötte tidigt på uttryck som tzaddik (rättfärdig person), kishkes (tarmar, inälvor), mispocheh (familj) etc. I den svenska utgåvan finns en liten ordlista på de sista sidorna vilket är förståeligt. Då undrar jag vad som står som översättning för ordet shvartzer.

På sidan 80 i den engelska utgåvan skall Leo inhandla en kostym. Följande står:

I fingered the material on a jacket. A giant shvartzer in a shiny beige suit an cowboy boots approached me. I thought he was going to throw me out.

Följande stod på nästa sida:

I looked like a clown. The shvartzer riped aside the curtain with a smile.

När jag läste detta för X antal dagar sedan gick jag igenom mitt mentala arkiv. Var hade jag hört det uttrycket förut? Jag kom på det efter några sekunder! (Klipp från 4/2 2008. Om ni inte vill se hela så spola fram till ca 2:05)



Tittade ni på hela? Kanske inte. Jag kan sammanfatta det för er: programledaren Jon Stewart är själv jude och det är lite av hans specialitet att driva med sig själv och sin religion/sitt folk. I detta inslag tar han på sig rollen som två judar som diskuterar politik: "'I like the shiksa.' 'Really? I like the shvartzen'" (Om Hillary Clinton respektive Barack Obama)

På The Daily Shows hemsida går det att hitta alla deras klipp och också kommentera dem. En vecka eller så efter att detta inslag hade sänts kommenterades ett annat klipp med hälsning till Jon Stewart. Kommentaren skrevs av en dam i 70-årsåldern. Hon sade sig vara ett fan till showen men hon gillade inte att Jon Stewart hade använt ordet shvartzen. "Det är rasistiskt och oacceptabelt. Till och med i komiska sammahang" var hennes slutsats.

Ordet shiksa är yiddish och har använts mycket av New York-judiska befolkningen. Det är en benämning man använder för en icke-judisk kvinna och är lite nedlåtande också. Det kommer från det hebreiska ordet sheketz som betyder avsky, oren eller hatat objekt. Shiksa används dock mer som en komisk term numera.

Shvartzer däremot har blivit som ordet nigger: ett ord för debatt. Ska det förbjudas? Är det verkligen smart att svarta rappare och komiker använder det ordet, som numera är känt som N-ordet, i sina verk? Den 70-åriga kvinnan tycker inte att det är bra. Och efter lite forskning så ser jag att debatten kring ordet shvartzer har varit igång minst lika länge som debatten kring nigger, om inte längre. Skribenten för denna NY Times-artikeln "No Tolerance for Hate" publicerad år 1989 tycker likadant som den 70-åriga kvinnan och Dovid Katz höll med i detta svar på artikeln (från 1989). Knappt två veckor senare fick de båda svar från Arthur Friefeld. Han skrev det här:

LEAD: To the Editor:

To the Editor:

As a student of a ''progressive'' Yiddish school in the late 1930's and early 40's, I can tell you that use of the Yiddish word ''negger'' for black was so obviously close to the racist ''nigger'' in English that ''schvartzer'' became the word of choice.

I challenge you (''No Tolerance for Hate,'' editorial, Oct. 13) and Dovid Katz (''Classify 'Schwartzer' Among Loaded Words,'' letter, Nov. 4) to find one bona fide Yiddish speaker in the United States or Canada who uses anything but ''schvartzer'' for a black man or woman. It is no more pejorative than the Yiddish word ''goy'' is for a non-Jew. Unquestionably, both words can be used derisively, depending on context and tone of voice; but to describe ''schvartzer'' as a racist and hateful word is an insult to every Yiddish speaker. ARTHUR FRIEFELD Purchase, N.Y., Nov. 6, 1989

Jag har ingen direkt slutsats, det är mer en uppmaning eller fundering: är Kärlekens historia mer en bara en detaljrik berättelse om kärlek, livet och mening, är det kanske ett manifest för ett mer liberalt språkbruk?

Oavsett så är ord och språk något vi bör tänka på. Gör förbudet av ett ord oss verkligen fria eller mer infångade?

Puss och kram!
Er wannabe-Fredrik Lindström och wannabe-kulturtant Karin