Once Uncle Julian told me how the sculptor and painter Alberto Giacometti said that sometimes just to paint a head you have to up the whole figure. To paint a leaf, you have to sacrifice the whole landscape. It might seem like you're limiting yourself at first, but after a while you realize that having a quarter-of-an-inch of something you have a better chance of holding on to a certain feeling of the universe than if you pretended to be doing the whole sky.
My mother did not choose a leaf or a head. She chose my father, and to hold on to a certain feeling, she sacrificed the world.
Så varför tilltalar det här mig? Det ligger en sådan tragik bakom vad Almas mamma gör. Alma känner sig kanske försummad för att hennes mamma så desperat håller fast vid sin relation med Almas pappa. Allt ansvar för Bird/Pippi landar ju på Alma, något jag tycker är väldigt orättvist. Det är inte Almas uppgift att berätta låtsashistorier för Bird/Pippi om hur deras pappa var, det är deras mammas uppgift.
Jag önskar er en fortsatt trevlig dag. Puss och kram!
/// Er wannabe-kulturtant och Fröken Julie: Karin
1 kommentar:
och. "Ibland levde hon flera dagar på vatten och luft."
...ett så vackert uttryck som i sitt sammanhang talar om att förbise sig själv till förmån för den man älskar. //ET
Skicka en kommentar