måndag 20 oktober 2008

?

Jag sitter i min säng och lyssnar, tänker, filosoferar och studerar. På TV surrar Kobra och ikväll handlar det om amerikanska val (främst valet mellan John Kerry och George W Bush) och hur politiker, internet och journalister ljuger för sina åskådare. Ett gäng med kostymgubbar svär en sanningsed och säger sedan en efter en i mikrofonen "I believe that nicotine is not addictive".

George W Bush gör sitt State of the Union-tal och fastslår att "either you're with us or you're with the terrorists". Jag tänker på hur en kvinna stod mittemot John McCain och grep tag i hans mikrofon och sade "jag ska rösta på dig. Jag litar inte på Obama. Jag har hört... Han är arab". Jag tänker sedan på hur förfärad John McCain såg ut efter att hon sagt det och han gjorde sitt bästa för att meddela sina väljare att Obama inte är arab och att även om han var det så skulle det inte göra honom till en sämre människa, utan att förlora sina väljare (utgången blev att McCain sade en mening som kunde tolkas som om att Obama är en god familjefar PÅ GRUND AV att han inte är arab)

Jag försöker ta reda på om det är värt att gå till vårdcentralen imorgon för den hemska hostan jag har haft i flera veckor nu som håller mig vaken om nätterna.

Sedan tänker jag på naturkunskapen och jag försöker med all kraft fatta hur man räknar när det kommer till molykälformler. Jag försöker komma på hur jag kommer att ha använding för all propan, butan och eten i min framtid.

Jag försöker bestämma mig vad som ska ske efter allt detta, efter att 100-poängskurserna är över. Vad jag ska göra efter gymnasiet? På middagen i fredags sade tjejen som redan tagit studenten att ingen har gett henne något jobb på grund aennes betyg, alla jobb hon har haft har hon fått via kontakter och meriter. Men min visa farbror gnällde på sin örebrorska att jag ska fortsätta plugga för annars kommer jag att bli som honom.
"Jag har bara haft tur. Jag är för fan helt tom i bollen utan min eftergymnasiala utbildning. Fortsätt plugga och bli något stort. Bli för i helvete inte som jag: fast på ett sketet, jävla kontor i 30 år"
. Farbror Lennart kan minsann tala klarspråk men gör det honom mer rätt än andra?

Allt detta virvlar i mitt lilla förvirrade febriga huvud och Dr Glas beskrev det bäst själv på sidan 74.

Liv, jag förstår dig inte

/// Er wannabe-allvetande och wannabe-kulturtant Karin

Inga kommentarer: