En svensk klassiker

Jag har precis klistrat in alla mina inlägg i ett dokument och jag ångrar att jag rättade Maria på lektionen idag med att säga att jag bara skrivit ett långt inlägg. Det var ganska falskt. Det här blir också ett ganska långt men består mest av citat.

Det som jag skriver ned på dessa blad är icke någon bikt; för vem skulle jag bikta mig? Jag berättar icke allt om mig själv. Jag berättar blott det som behagar mig att berätta; men jag säger ingenting som inte är sant. Jag kan dock inte ljuga bort min själs eländighet, om den är eländig

Utan att bli för jobbigt djup: det är svårt att vara ärlig. Kanske svårast att vara ärlig för sig själv.

Och plikten, vilken förträfflig skärm att krypa bakom för att slippa göra det, som bör göras.

Nu vet i ju dock att Glas använder plikten som argument för att döda pastorn men när jag läste det här första gången satt jag på bussen till skolan och jag hade läst den ena förargande tidningsartikeln efter den andra. Alla gjorde saker, men de gjorde inte vad som bör göras.

Men honom har kvinnornas kärlek ända från början fallit till som en naturlig rätt, aldrig har han stått i valet mellan hunger och ruttet kött.

Avund äter upp oss inifrån. Men visst är det jobbigt ibland när det går bra för andra?

Om stjärnan Deneb föll på idén att betrakta sig själv sub specie æternitatis, skulle den kanske finnna sig alltför obetydlig för att anse det mödan värt att lysa längre.

Doktor Glas är en mästare med ord.

Hon har en gång som en, som går mot sitt öde

Behöver jag säga något? Okej då: vackert!

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min!

Jag tror att det är utropstecknet som gör att jag gillar det här utdraget. Doktor Glas har varit det mesta genom boken: sympatisk, osympatisk, älskvärd, ensam, kärvänlig, smart etc. Men här tycker jag mig se honom som barnslig.

Nu återgår jag till min kopp te och resterande skolarbete som jag vill få bort innan helgen. Puss och kram, kulturklassen! Vi ses på bloggen!

/// Er wannabe-effektiv och wannabe-kulturtant Karin