Försenat citat ur Kärlekens historia :) ...och Dr. Glas

"Han lärde sig att leva med sanningen. Inte att acceptera den, men att leva med den. Det var som att leva med en elefant. Hans rum var mycket litet och var morgon måste han tränga sig förbi sanningen för att komma till badrummet. För att nå något till byrån ochhämta ett par kalsonger måste han krypa under sanningen och hoppades bara att den inte skulle välja just det ögonblicket för att sätta klorna i honom. På nätterna när han slöt ögonen kände han hur den svävade ovanför honom."

Jag vet att alla har kommit över den boken nu men jag älskar det här citatet så jag var tvungen att ta med den iallafall :). Jag tyckte om hur boken kunde ibland rätt som det var beskriva vad jag har känt, saker som man har haft inom säg och velat säga till någon annan men man visste inte hur. Det här är ett exempel på en sån sak, jag visste inte hur jag skulle beskriva för min mamma om hur jag kände under en väldig jobbig period i mitt liv, jag visste inte hur jag skulle förklara den hemska känslan som kvävde mig på morgonen när jag vakna och skulle göra mig redo för skolan, jag visste inte hur men jag visste att hon behövde få veta, hon är ju min mamma. Så därför kändes det lite skönt när jag hittade en liten beskrivning på det, kanske kan visa det för min mamma nu.

Jag hittar inte såna meningar och beskrivningar i Dr. Glas, jag hittar inga citat som jag känner "den är jätte bra!" men jag gillar endå språket, på något sätt så kan jag bli lugn av att läsa den och jag tycker att det är roligt att få reda på hur människorna tänkte på den tiden av någon som levde då och var med i det samhället. Jag gillar tanken av att någon som levde under en helt annan tid läste samma bok som mig och förmodligen uppfattade den annourlunda p.g.a. den tidens samhälle.

En grej till.......

"samma feta grådaskiga ansikte, samma smutsgula polisonger, litet gråa nu kanske, och samma outgrundliga gemena blick bakom glasögonen. Omöjligt att komma undan, jag är ju hans läkare...."

Det är många som har sagt att dem känner den här avskyn själva för Gregorius p.ga. Dr. Glas beskrivningar, men jag känner empati för honom istället. Desto mer Dr. Glas beskriver honom som en ful och hemsk person desto mer jag tycker synd om honom, eftersom att någon avskyr han så mycket utan att han har gjort något mot honom. Men sen är jag en sån jobbig person som tycker synd om alla om inte dem har gjort något riktigt elakt, jag tycker synd om Gregoris för det jag nyss förklara, jag tycker synd om Helga för att hon var så förrvirad och orolig och därför valde sig att gifta sig med en präst och krånglade till sitt liv ännu mer och tycker synd om Dr. Glas eftersom att han är så ensam och när han väl blir förälskad i en kvinna så är hon gift och har en älskare. Vad synd det ska va om alla! Anisa