Det stod väl ganska klart för alla som var där i torsdags som fick lyssna på mitt babblande om fyraåringars berättartekninker, Generation Fett och min diss av boken att inte gillade den. Men jag känner ändå ett otroligt tvång att meddela alla att jag trots detta ändå känner en otrolig respekt för boken.
Märkligt eller hur?
Puss och kram///
Er wannabe-frisk och wannabe-kulturtant Karin
PS. Vi ses på torsdag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar