Jag glömmer allt jag tänker...

... om jag inte skriver ner det. Men ibland kan jag komma på en sak som jag redan tänkt ytterligare en gång, men då blir jag bara glad och tror att jag kommit på någonting nytt!

Så: finns det egentligen någonting som är helt och hållet NYTT? En tanke ingen annan tänkt? Ett resonemang ingen annan fört? En slutsats ingen annan dragit? En känsla ingen annan känt?

Frågan som är mest befintlig kanske egentligen är: spelar det någon roll? Gör det någon skillnad att många före mig i historien har tänkt precis samma tankar som jag tänker?

Svaret är enligt mig faktiskt att, JA, det gör skillnad!

Nu ska jag förklara varför...

Tidigare i mitt liv gick jag ofta runt och tänkte att jag var ensam, den enda som tänkte så som jag tänkte och den enda som kände så som jag kände. Detta ledde till att jag kände mig dels väldigt extraordinär och speciell, men även väldigt ensam i ett hav av frågor som jag trodde att bara jag hade.

När jag läser boken Kärlekens Historia slås jag av en tanke, ytterligare en tanke av många, som jag skulle kunna känna och få för mig att BARA och ENBART jag i hela vida värden tänkt. Jag skulle kunna känna mig som värsta geniet och säga för mig själv att "wow, vad grym jag är som kommit på detta!". Omvänt skulle jag kunna känna mig som en total looser och säga för mig själv att "oj, vad sorgligt att jag är ensam om att tänka på detta sätt och inte har en enda kotte att dela mina tankar med".

MEN!

När vi tillsammans satt och diskuterade boken på litteraturlektionen slogs jag av samma tanke som träffade mig gång på gång på gång undertiden jag läste boken. Lite som när jag kommer på en tanke jag trott att jag aldrig tänkt och känner mig helsmart. Denna tanke var nämligen att: Det finns visst människor som förstår! Människor som tänker och resonerar, drar slutsatser och känner precis på det sätt som jag själv gör!

Detta skulle kunna få mig att känna mig:
1. Futtig på jorden
2. Som en i mängden
3. Obetydlig
Eller helt enkelt som en person, en väldigt viktig och intellektuell sådan dessutom, omringad av andra personer, även de väldigt viktiga och intellektuella, som alla tillsammans delar samma längtan efter att förstå, tänka, känna, dra slutsatser och resonera.

Efter att ha läst denna bok väljer jag såklart inget av alternativ 1-3, utan det sista lilla "eller" som jag skrivit till..

För när man väl tror att man vet någonting finns det alltid ytterligare en dimension..

Och en till...

Och ytterligare en...

Därför skräms jag inte längre av känslan att känna igen mig i en bok eller bland andra människor. Jag känner mig varken futtig, obetydlig eller dum. Istället känner jag mig smart, intressant och framförallt: INTE ENSAM!

SÅ: dela era tankar och tro mig: ni är inte ensamma!

<3/Frida