EMILIA

Lååångt citat på G:

"JAG BORDE
Komma ut mer, gå med i några föreningar. Jag borde köpa lite nya kläder, färga håret blått, låta Herman Cooper bjuda med mig på en tur i sin fars bil, kyssa mig och kanske till och med röra mina icke existerande bröst. Jag borde lära mig några användabara färdigheter (...) sluta försöka resa min fars tält på rekordtid, kasta bort mina anteckninsböcker, stå rak i ryggen och sluta med den där ovanan att besvara frågor om hur jag mår med ett svar som lämpar sig för en prudentlig engelsk skolflicka som tror att livet inte är något annat än en lång förberedelse inför några sandwichar med drottningen" s278

Jag drar en parallell mellan det långa citatet ovan och detta korta nedan:

"Några pojkar från min klass sprang förbi och skrattade och skrek. Jag ville bli lik. Men ändå. Jag visste inte hur. Jag hade alltid känt mig annorlunda än de andra, och den skillnaden gjorde ont." s318

Alma och Leo vill båda i sin barndom bara egentligen vara som de andra. Alma tycker åtminstånde att hon borde vilja det. Samtidigt är det precis det hon vill för sin bror. Hon har själv inga vänner, hon passar inte in - hon vill att hennes bror ska göra detta och därför säger hon till honom att försöka vara normal. Så han inte ska lida såsom hon gör inombords.
Hon tar till sin rollen som förälder praktiskt taget eftersom deras mamma aldrig vill säga till dom vad de ska göra, eftersom hennes mamma (Almas mormor) alltid sagt till Almas mamma vad hon skulle göra.

Man ser hur generationerna påverkas av varandra. Hur allt man gör och hur man uppför sig och är, präglar en barns liv, syskons liv o.s.v.

Om man jämför Almas och Leos citat rent språkligt kan man tydligt se hur mycket mer klart Leos citat är. Han säger precis som han känner - "det gjorde ont" och "jag ville bli lik dem" han ville bara vara normal, som alla andra och han kände att något var fel.

Så är det oftast med konstnärer, att de känner sig annorlunda de stackars förvirrade själarna. Därför skapar de så mycket vackra saker, eftersom de har så många tankar.

Almas känslor däremot måste man själv klura ut. Det är just det som är det intressanta med de båda. Alma den mystiska och Leo den rakt-på-sak-iga. En sak som jag tycker är väldigt intressant om man jämför de två citataten förrutom att en tredje person är inblandad och även Almas mamma, så ser man verkligen hur Leos känslor gestaltar Alma. På mer än ett ställe.

Som slut på detta inlägg vill jag påstå att fettexten binder ihop de tre:

Leo Jr - som inte visste hur han skulle bli som alla andra, en förlorad själ som beskrivet ovan (precis som hudvupersonen i 11min av Paolo Chuelo för er som läst den)
Pippi - som tror att han är messias och som innerst inne förstår varför han borde vara som alla andra, men, vet inte hur.
Alma - som tar upp en massa olika sätt att bli normal på, men även hon.. vet egentligen inte hur.

Jag menar inte att alla dessa tre tänker lika och är lika, självklart skiljer de sig från varandra, Poängen är att visa på spiralen mellan mamma-barn-barnest första barn(Alma)-barnets andra barn (alla ni som har syskon förstår säkert) Och att visa likheten mellan Leo, Alma och Pippi.