Kärlekens kraft.. kanske?

Jag har läst och läst och läst i denna bok.. jag har kommit till sidan 120, 67 sidor kvar.. men det underliga är att det känns som jag fortfarande är i det stadiet att jag inte "kommit in" i boken.

Jag har lite svårt för texten och språket, som jag i början var ganska förtjust i, men som jag nu bara känner mig distanserad till. Språket tilltalar mig inte, det suger inte in mig i handlingen.. det känns ungefär som att läsa i filosofiboken, man får läsa samma sida 3 gånger innan man förstår vad som står på den.. och istället för att sugas in i handlingen, så hakar jag upp mig på de delar av språket som jag inte förstår.. som t.ex;

"Och dikterna själva, är det då verkligen de som skriva tiden lagar? Ja, gud vet. Det tycker jag ändå knappt att de se ut till." (s.66)

"Man säger att en hjältes sömn vid lägerelden, med ränseln till huvudgörd, skall vara vacker att se..." (.65)

skriva tiden lagar? att de se ut till? ränseln? huvudgärd? Vah? Jag kan inte läsa utan att sitta med en ordbok, om jag ska förstå vad som står...

och ja.. det visar väll helt enkelt på hur mycket vårt språk har förändrats under dessa 100 år.. och 100 år är väll inte så lång tid egentligen, min gammelmormor är 90 nu, 100 år är ju bara lite mer en ett normallångt liv.. men det hinner hända mycket under den tiden.. och jag kan inte låta bli att fråga mig själv, hur kommer samhället och språket se ut när jag är (om jag nu blir det) gammal och skrupplig?



Men i vilket fall som helst har doktor Glas väckt en del tankar, ganska många tankar, i mig.. om moral, om etik.. om vad som är rätt och och vad som är fel.. om anledningarna till varför han skulle begå ett mord (som Emma så vänligt avslöjade :P) på en pastor som egentligen inte hade gjort HONOM något illa.. och jag har funderat lite kring varför han skulle komma att göra det.. och ja, jag kan ju ta en bit i taget..

Redan i inledningen av boken avslöjar doktor Glas sitt avsky mot Gregorius.. hur dåligt intryck han gjort på honom.. och det är där det börjar, med ett dåligt intryck från en ful präst-gubbe till patient..

"Samma feta, grådaskiga ansikte, samma smutsgula polisonger, litet gråa nu kanske, och samma outgrundligt gemena blick bakom glasögonen." (s.8)

han är så ful, han är så avskyvärdigt störande att ha att göra med, han bara är så ivägen..

"Men hela min lätta och lugna stämning var borta, mötet med prästen hade fördärvat den" (s.9-10)

Men denna grund skulle nog aldrig få doktor Glas att ta beslutet till mord.. utan det kommer upp, steg för steg, när han utvecklar sitt hat mot honom.. vilket han gör av flera anledningar..

mycket grundar sig i hans syn på sex.. som han framstället väldigt klart på sidan 17.. då han berättar om när han fick reda på hur sex gick till..

"Men i den stunden var det mig som om Gud själv hade ritat något fult på den blå vårhimmeln, och jag tror egentligeb att det var då jag först började undra, om det verkligen fanns någon Gud."

och Gregorius, som ser det som hans rättighet att ha sex med sin fru Helga.. även om hon säger nej. Hon har alltid haft svårt för det, men han har inte brytt sig. Och att han fortsätter även efter att doktor Glas varnat honom för hennes "hälsa", att han ändå tvingar sig på henne. Om man anser att våldtäkt kan ske inom ett äktenskap så är det våldtäcksman han är. Och han skyller sina kroppsliga begär på Guds vilja till barn, som om Gud skulle tillåta honom utföra sin "rättighet" till våldtäkt på sin fru..

det visar sig ju också att doktor Glas faktiskt älskar Helga, eller iallafall tycker väldigt mycket om henne.. och jämförelsen av Helgas situation och doktor Glas känsla av att han måste hjälpa henne skildras väldigt bra i detta citat, främst hans känsla och uppfattning av situationen..

"..jag hör ett nödrop; jag springer efter skriet och finner en man i begrepp att åldföra sig på en kvinna. Jag gör naturligtvis vad jag kan för att befria henne, och om det blir nödvändigt, dödar jag mannen." (s.110)

"Här är det inte fråga om enstaka fall av våldtäkt utan om ett lifsvarligt förhållande, som väsentligen består av fortsatt, upprepad våldtäkt" (s.113)

"Kan en man låta den han älskar skändas coh smutsas och trampas inför sina ögon?" (s.113)

Hur skulle han kunna leva med att inte ha räddat sin älskade när han kunde? Att bara se på, som en åskådare.. Det var hans fel att hon var olycklig och inte kunde släppas fri till lyckan..

"Nej, bort med en sådan, bort med honom bort!" (s.109)

Hans älskade måste få vara lycklig.. Gregorius måste bort..

-Marina