the reality

Nu har jag bestämmt mig, för tillfället i alla fall. Jag funderade på vilket prespektiv jag skulle se boken utifrån, var velig ett tag, men sedan bestämde jag mig för det ideologikritiska perspektivet. jag valde det säkra före det oskläkra om man nu kan säga så ,alla är väl knepiga på sitt sätt. Just nu känns det som om min hjärna är på väg in i koma, och att välja något mer ut,manande klarar jag nog inte av som det ser ut nu. Kanske beror det på att som du sa marina, fasten jag då bara har kommit 70 sidor, att jag inte heller känner att jag har kommit in i boken rikigt, vet inte om det beror på mig eller hjalmar söderbergs sätt att uttrycka sig, det är synd eftersom detta är en omtyckt och välkänd klassiker.

the reality, verklighetennu handlar det om livet, den verkliga vardagen, människan i sig. svek, kärlek, hat, bitterhet you name it...

detta citat har nämnts men men,

"samma feta, grådaskiga ansikte, sammaa smutsgula polisonger, litet gråa nu kanske, och samma outgrundligt gemena blick bakom glasögonen". s8

söderberg har fångats realismens anda, han b4skriver det fula noggrannt i i detalj, jag kan rikigt föreställa mig gregorius stå där i predikstolen och se allmänt sliten och grå ut.

"vi hade kommit att prata om prostitutionen. hon mindes allt vad jag hade sagt och upprepade det för mig - det var något mycket enkelt och vanligt, dessa stackars flickor äro ockås människor och böra behandlas som människor o. s. v. men hon hade aldrig hör någon tala så förr. sedan dess hade hon sett upp till mig. det var därför hon nu hade fått mod att anförtro sig åt mig." s.23

det första; prositution, det är accepterat att se detta som något som faktiskt sker i samhället, inget vi skall försöka gömma undan. att prata om verkligheten, the reality låta människor bli informerade om vad som sker.

det andra; helga hade lyssnat på ett samtal mellan pastor gregorius och dr. glas där dr glas visade en sådan mjukhet för kvinnor att de är faktiskt människor precis som män, att prostituerade borde behandlas med respekt som människor, detta fick helga att anförtro sig åt dr. glas. kvinnor vid den tiden eller kvinnor över huvud taget har alltid varit underordnade männen mer eller mindre, och att nu dr. glas visade sin respekt medmänsklighet, då kan jag förstå att helga kände trygghet hos honom.

ännu en tanke varför dr. glas känner sådant hat för gregorius. för när dr.glas berättar om sin barndom nämner han att hans pappa ofta gav honom stryk och när det var rättvis stryk hade han svårare att förlåta honom. dr glas säger också att "men det värsta var att jag alltid kände en så stark fysisk motvilja mot honom" s. 74

relationen som finns mellan förälder och dess barn kan man aldrig psykiskt komma bort ifrån, heller inte fysisk, inte på samma sätt som med en vän. dr. glas säger okcså "en tid hatade jag honom också, därför att han inte var god mot min mor. men så blev hon ju sjuk och dog. jag märkte då, att han började sörja henne mera än jag själv förmådde med mina femtån år, och då kunde jag ju inte hata honom längre." s.75

det jag vill komma fram till är att dr. glas har en inneboende bubla av hat och strid för seger inom sig som han vill få ut, måste få. han fick aldrig ut den på sin pappa, han förlät honom för han älskade sin fru presis lika mycket som glas älskade sin mamma . kärlek är känsligt för dr.glas , när han nu vet att helga känner avsky för gregorius, och han själv ser sig som segrare, helga har ett förtroende för honom kan dr.glas få ut sin ilska sin seger att vinna över gregorius....

oj vad detta blev snurrigt, knapt att jag själv förstår. hoppas det är förståligt.


god natt /karolin