Emilie's Glas Del 2

”Skolgossens ärelystnad efter vackra betyg var mättad och dog bort, och besynnerligt nog, det kom aldrig en mans ärelystnad istället. Jag tror det hela berodde på att det var då jag började tänka. Jag hade inte haft tid till det förut.” s 27 ” ”Vetenskaperna äro nyttiga därigenom att de hindrar människan från att tänka.” ” s. 177

Vi är så uppslukade i en teoretisk värld, vår hjärna (i alla fall min) blir trött. Orkar inte tänka, hinner inte. Jag har börjat komma till en punkt då jag börjar bli trött på det teoretiska tänkandet, jag vill ha det verkliga. All fokus känns på något sätt som att den hamnar på just skolan. Men snart så får vi tid att börja tänka, på riktigt.

”Det är en avundsvärd gåva att på det sättet kunna bedraga sig själv med ord. Man har ju alltid ett begär av att se sig själv och sin strävan i ett ljus av idealitet. Och den djupaste lycka ligger kanske till sist i den illusionen, att man icke traktar efter lycka.”s.94

Det kanske är när man inte söker lycka som man finner den. Att man hittar något man letat efter helt plötsligt, när man egentligen gett upp hoppet om att finna det, är jag nog inte ensam om att ha upplevt ett otal gånger. Eller för att applicera det på samhället: En affärsman strävar efter mycket pengar, då får man frihet och möjlighet att skaffa sig andra saker man vill ha; hus, båt, semestrar över världens hörn. Lycka för honom? Mycket möjligt. Men den genuina lyckan ska man väl inte behöva arbeta för, eller?