Varför så många lappar? kan man undra. Många lappar många tankar. Inte bara mina tankar utan Dr. Glas tankar. Hela boken är som en filosofi, Dr Glas filosofi och han skriver i sin ensamhet de enkla och kompicerade tankar som föds i hans huvud då han är med om och bevittnar olika händelser.
Denna person är mycket besynnerlig om jag får säga min mening. Det finns saker han stark inte tycker om och man vet inte varför. T.ex:
"Sommarsöndag. Dam och kvalm överallt, och bara fattigt folk i rörelse. Och fattigt folk är tyvärr mycket osympatiskt." s59
och
"(...)men en begravning är i alla fall ett stort nöje för en kvinna i hennes klass och jag hade inte hjärta att neka henne permissionen." s59
Hur ska man tolka detta?
Till och börja med måste jag säga att jag fortfarande inte känner sympati med D.G. jag kan samtycka med honom, men samtidigt ser jag alla hans brister.
Han är en så trött man. Så trött på livet, på detta ensamma liv. Han har ingen att irritera och provocera hemma som kommer förlåta honom, och plikten tillåter honom inte att göra det mot sina pacienter. Då tar han ut det på folk som ändå är mindre värda.
Sedan har vi ju det stora offret.... Gregorius. Där hittar D.G en anledning till att vara elak, för det första är G allt det han tycker är osympatiskt. Sedan får han det bekräftat av hans fru att han är en lymmel.
Så får han ut sin ilska över det stora misslyckandet i hans liv.
Det räcker inte att han är läkare, högt repekterad. Nej, han förlorade kärleken och därmed förlorade han sitt liv.
För att hålla med Felix, detso mer man läser, desto bittrare blir D.G.
Han har ingen kärlek utan vill istället rädda en annan.
Självklart man får sammtycke med den förvirrade stackaren och tycker att G är ett äckel.
Här känner jag mig, som tidigare sagt, extremt kluven. Båda dessa män är otroligt förvirrade i sitt liv. Vet vad dem vill, men vet inte hur de ska få det.
G förlitar sig på Gud, ty det är så han är uppväxt och skolad.
D.G. förlitar sig mer på sina erfarenheter. Han är en mycket försiktig man med hög moral och gör bara saker om han har tänkt efter noga.
G tillåter sig själv att vara desperat, han tillåter sig själv att fortsätta hjärntvätten på sin fru, som hennes föräldrar startat. Han tänker inte på att göra henne lycklig, bara det är bra för honom. Hon är svag och kan inte stå emot honom på egen hand.
D.G. är lika desperat själv, men har ändå en måtta självdiciplin. När denna man som han så innerligt hatar, innan han får reda på mer (som sagt ovan) utför den handling han tycker sig äcklas av mest - tappar han förståndet helt och hållet.
Innan han hjälpte Ms.G pratade han om plikt hit och dit. När slutade det gälla?
Allt han någonsin hållt inom sig kommer ut och G får ta smällen och möta sitt öde.
// Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar