JULIUS CAESAR AND THE ICE-QUEEN

Nu när jag har läst igenom alla mina inlägg kom jag och tänka på en sak.

Jag måste skriva en till sak om Kärlekens Historia.

På Diskussionen som vi hade, tog jag upp bokens titel, ifall människor gillade den. Jag fick inget ritigt svar så jag får fundera själv en stund.

Jag har märkt att jag är ganska emot klyshor, kanske eftersom vi lever i den tid av dem, eller kanske har jag något inbyggt som är emot dem. Bokens titel är extremt klyshig och kan lura läsaren, speciellt om man läser baksidan.

Jag undrar vad det kan detta bero på?
Är det för att vi lever i en tid av klyshor?
Är det för att jag har upplevt klyshor som något fel?
Är det för att författaren är sådär extremt lam och bara tar den första bästa titel som dyker upp i huvudet? Har hon låtit sin femåriga dotter bestämma? Eller har hon ingen fantasi?

Det där om dottern vet jag inte, men att författaren till Kärlekens historia är lam och fantasilös njaa säger jag då.

Fantasilös nej.
Lam. Ja, faktiskt.

Hon drar klassiska paralleller, är jag också emot, och alla dessa klyshor och fina citat - jag spyr.

Kanske är jag bitter i efterhand, eftersom att jag älskade den när jag läste den, och visst är det en riktigt feel-good bok, men... titeln förstör så otroligt mycket. Då jag läste boken var jag verkligen i det rätta tillståndet för den, nu nej. Nu vill jag ja deprimerande böcker med tragedier - någon som har ett bra tips?

Det är verkligen en sak att ta vara på, beroende på vilket tillstånd man är i (känslomässigt etc.) så är man olika mottaglig för olika böcker. Jag har t.ex. väldigt svårt att påverkas av saker. Förr var det lättare, men när man har gått igenom mycket är inte världen lika skrämmande längre - därför behöver jag verklige något hemskt för att få minsta känsla. Ice-Queen, de blir mitt nya artistnamn - klyshigt dock.

Min poäng med allt detta är:"allt ligger i betraktarens ögon" - Julius Caesar

hahahaha OBS! skämt xD

Men citatet menar jag. Jag anser veklingen att olika läsare uppfattar olika böcker olika, inte bara för att de är 2 olika personer utan för att de är i ett visst tillstånd. Man kan faktisk få ändra sin åsikt om någon, eller något - som en bok.

Oftast blir det ju så, när man har vart med om något, lärt sig något nytt - verkar världen så klar för en och man vet precis vad man tycker. Då vill man inte läsa något trams, men sedan kommer dimman igen och man vill komma bort. Kika in i någon annans liv för en stund.

Ja se vad för oväntade saker som kommer upp när man lättar på hjärtat.

Ha ett härligt lov // Emilia