ORÄTTVISA

I mitt förre inlägg lovade jag att fortsätta på denna tanke:

Problemet är det att i boken får man aldrig lära känna Gregorius. Dr. Glas har redan bestämt att han är "vidrig" och det enda man får se av honom är när han 3 gr möts med Dr. Glas. I övrig är det bara Dr. Glas personliga beskrivelse om honom man får reda på.

Här skriver jag återigen från betraktarens perspektiv, eftersom det var med den inställning jag gick in för att läsa boken.

Jag fick uppfattningen om att Dr. Glas är lite av ett svin. Ibland håller jag mycket med i det han säger och tycker mycket om honom, men han är ett bittert svin. Visserligen piggnar han till efter mordet tycker jag - precis i slutet då han förstår och accepterar saker och ting som de är.

Bra, han behövde bara mörda någon för att inse det.

Dr. Glas lever i hopp om att förstå livet till den dag så han (efter mordet såklart) inser att han inte behöver det. Detta kan jag av personlig erfarenhet förstå:
"erfarenhet är en tuff lärare, hon ger provet först och läxan efteråt" - systrar i jeans

Mycket sant. Dr. Glas var en mycket ensam man, men vi själva skapar ensamhet och jag kan inte beskylla honom, eller är det rätta ordet, döma, honom för hans svaghet. Det är bara så hemsk synd att en persons svaghet och ensamhet ska gå ut någon annan.

Jag vägrar tro att Gregorius var dålig. Det är nämligen så, att erfarenheten har lärt mig, att kvinnor inte är att lita på. De kan ljuga, lura och förföra till sin förtjänst - precis det som min kommande konspirationsteori handlar om.
Gregorius våldtog aldrig Helga, kanske tog i lite extra, men våldtog inte - hon gick till Dr. Glas, en ensam läkare på topp. Självklart förstod hon att hon kunde lita på honom efter det samtalet hon hade hört honom föra, där föddes hennes idé. Hon kunde bli av med sin make genom att bara gråta en skvätt och få Doktorn att tänka lite extra på henne och på köpet få den käre Recke för sig själv.

Bara en teori, mycket möjlig, men behöver inte vara möjlig. Detta säger jag inte för att vara politiskt korrekt, utan för att det är verkligen hur jag uppfattar det hela.

I vilket fall förstärks Dr. Glas hat mot Gregoruis hela tiden , speciellt när han får bekräftelse på det av hans egna söta lilla stackars fru (jag var tvungen).

Ett sätt som hans orättvisa hat tydligt gestaltas är på sidan 121:
"Vad är natten, vad är det som vi kalla natten? Det är den smala kroniska skuggan av vår lilla planet. En liten spetsig kägla av mörker mitt i ett hav av ljus. Och detta ljushav, vad är det? En gnista i rymden. Den lilla ljuskretsen kring en liten stjärna: solen"

Hur beskriver han tillvaron?
Genom vetenskapen.
Och vad är motsatsen till vetenskapen?
Religionen.

There you go.

Men, hör och häpna, detta är inte Dr. Glas enda anledning till varför han hatar Gregorius, det finns mycket mycket mer att plocka från boken. Det finns faktiskt aspekter att välja och vraka emellan för att vara korrekt, om jag nu ska ta upp detta - måste jag skriva hela natten och jag är mobbad som det är då jag gör läxor klockan 22,01 på en fredagskväll.

Nu ska jag inte skada mitt självförtroende mer utan ägna resten av kvällen i soffan med min kära mor, och kära ni, följ Dr. Glas tolkade råd by Emilija:

"Tänk inte för mycket"

Eller om man väljer att se det som en combo med Nike:

"Tänkt inte för mycket, just do it"


Som absolut avslut eftersom jag har tappat tråden helt: Handlade detta om orättvisa.

// Emilija